First collegeraces, still learning

Hej! Sitter i mitt rum på 8:e våningen i Vail, Colorado, och passar på att skriva ett blogginlägg.

Helgens tävlingar:

Steamboat Springs, 2100 m.ö.h.

5 km slinga. 3 km uppför, 2 km utför.

Lördag, 20 km masstart: Var enormt taggad inför denna tävling. När starten gick stod jag i andra startled, efter 1 km låg jag trea, precis där jag ville vara. efter drygt 6 km gick en av APU-åkarna upp och drog upp farten rejält, fältet splittrades men jag kunde gå med utan större problem. Efter två varv (10 km) var farten rätt hög och det kändes i kroppen. Efter nästan 13 km var vi en grupp på 4 collegeåkare och jag kände att jag gått några % för högt den senaste minuten, några sekunder senare slutade kroppen fungera, jag var tvungen att gå åt sidan och lämna min andraplacering i gruppen och staka vid sidan om, döende och med andningssvårigheter. Hade det varit på havsnivå hade jag troligtvis återhämtat mig men nu tappade jag ca. 30 sek på 300 m. En annan grupp med fyra åkare kom ikapp mig och jag kunde gå med dem uppför sista krönet och sedan väntade 2 km utför. Sista varvet åkte vi med hög fart, när vi närmade oss toppen av spårsystemet på sista varvet fick jag samma känsla som varvet innan, nu släppte jag dock innan jag var helt död. Åkte i mål som 9:a, 1 min och 23 sek efter vinnaren. Min vapenbroder och lagkamrat Lukas gjorde sitt bästa lopp någonsin och slutade 3:a, 1.8 sek från vinst och med 32 fispoäng. Lasse slutade 12:a och med de resultaten var vi näst bästa collegelag. På tjejsidan slutade vår f.d. världscupåkare i skidskytte Marine 2:a.

Söndag, 10 km klassiskt indv. start: Ingen favoritdistans. Lasse gick ut 1 min före mig, Lukas 1 min efter. Första varvet gick okej, låg 9:a vid varvningen. Andra varvet hela vägen upp led jag av syrebrist, tänkte hela tiden att jag inte kunde andas. Just före högsta punkten var Lukas ikapp mig som återigen gjorde ett av sina bästa lopp någonsin. Att ligga bakom en 190 cm lång diagonalande tysk som går för pallplacering var mäktigt! Försökte hetsa honom att åka fortare sista km men tyvärr missade han pallen med 3 sek. Jag själv slutade 13:e, Lasse 8:a och vi var återigen näst bästa collegelag för män.

Sammanfattning: Jävligt glad för mina lagkamrater Lukas och Lasse som åker som aldrig förr de senaste helgerna, vi har slitit tillsammans hela hösten. Är inte så nöjd med min prestation, dock så hade jag bara en annan ”freshman” före mig de båda dagarna, tydligen lär sig kroppen att anpassa sig till höghöjd, jag vet inte, hoppas det stämmer- Just nu lider jag väldigt mycket av syrebristen, går jag för hårt lite för länge är jag körd resten av loppet, på havsnivå krävs det bara 10 sek i fartställning så är jag good to go. En positiv sak är att förra helgen dog jag efter 5 km, i lördags efter 13 km, kanske håller det hela vägen nästa gång.

Nästa helg åker vi på 2400 meters höjd, 10 km skate individuell start på lördagen, 15 km klassisk masstart på söndagen. Vi siktar på att vara tre killar topp 10 någon av dagarna.

Vi hörs imorgon!