Hej
De senaste dagarna har vi bott i Red River, tre timmar från New Mexico’s största stad, Alberquerque och 15 minuter från skid-stadion. Red River påminner om en liten stad från vilken western-film som helst, förutom att den innehåller snö.
Ibland är det inte motiverande att skriva om sina resultat på en blogg men det är väl bara att bita ihop och försöka hålla nere mängden svordomar så gott det går:
5 km klassiskt:
Försökte ignorera faktumet att vi befann oss tre kilometer upp, hade bara positiva tankar i huvudet innan start. Öppnade lagom hårt, efter 2 kilometer hade jag åkt ikapp killen som startade 30 sekunder framför mig. Kändes som jag fortfarande hade mycket energi kvar. Efter ca. 3 km gick vi in i loppets första riktiga stigning och PANG, helt lam i kroppen, flämtandes för syre. På toppen kunde jag knappt staka för att ta mig framåt. Resten av loppet var ren och skär smärta, dock utan någon som helst hastighet som belöning. Slutade 18:e och fiaskot var ett faktum.
10 km skate:
Trots gårdagens misslyckande höll jag ändå huvudet högt och var riktigt taggad inför detta lopp ändå. Förra gången vi åkte denna distans hade jag ändå en godkänd 7:e plats trots ett fall så självförtroendet var rätt bra ändå.
Efter 100 meter kände jag att det skulle bli en hård dag på jobbet, efter 2 km insåg jag att jag åkte jävligt långsamt, efter 4 km var Lukas ikapp mig som startade 1 min bakom. Hängde på i ca. 1 km innan jag var tvungen att släppa, fanns inte en jävla chans att hänga på längre om jag skulle ta mig i mål. Resten var ett helvete, kändes som att jag hade astma, cancer i hela kroppen och vägde 200 kg. Efter loppet var jag fast besluten att ta ett flyg hem och aldrig åka över 1800 meter igen. Slutade 20:e (!).
Sammanfattning: Jag hatar att skylla bort dåliga resultat men att tävla på 3000 meter 36 timmar efter man anlänt är inte helt optimalt. Dock får jag resa runt i USA med mitt lag, jag har det inte för hårt i skolan, jag har stipendium m.m så jag kör inte ner mig för djupt. Antar att vissa fungerar här uppe, andra inte. Vissa killar åker som om de befann sig betydligt längre ner, grattis till er. Är inte så jäkla brydd egentligen, det är rätt uppenbart att jag inte föddes för att åka här uppe och resultaten betyder ingenting. Jag har tränat och jag är i bra form och förhoppningsvis slipper jag göra bort mig här uppe igen. Tur att finalen går på havsnivå iallafall. Även om det var en bra erfarenhet så kan tävlingar på höghöjd dra åt helvete.
Laget presterade betydligt sämre än vanligt med undantag för Marine och Lukas som lyckades placera sig 2:a respektive 4:a under lördagens lopp.
Bilder har jag inte många av just nu tyvärr:




Idag reste vi från New Mexico upp till Creste Butte på 2700 m.ö.h. där vår coach Andrew’s familj bor. Största delen av laget inklusive mig rymdes inte i deras hus så vi bor på hotell. Idag har vi tränat 2 timmar här och imorgon är det vilodag. Ikväll har vi tittat på Super Bowl, USA’s största idrottsliga event. På onsdag beger vi oss mot Soldier Hollow där det kommer åkas 10 km klassiskt och 20 km skate masstart.
Godnatt
Man lär av sina misstag, eller är det inte så man brukar säga? Oavsett sett resultaten så kommer du ha mer tävlings erfarenhet än tidigare.
GillaGilla
Tack! Ja man får försöka se det från den ljusa sidan..!
GillaGilla
Du tävlar på höjder som egentligen inte är tillåtna för tävling. Jag har för mig att dem hade dispens för höjden i OS Salt Lake. Se det som ett äventyr, en lek och njut när du är nere på normala höjder. Njut av formen, nu vet du ju hur du ska formtoppa ;)
GillaGilla
Tack! Jag vet, gräver inte ner mig, vore bara kul att få komma ner och dominera igen.. :) Den viktigaste tävlingen, NCAA finalen, går på havsnivå, då jäklar!
GillaGilla