Der panzerwagen

Hej!

Jag hade ett perfekt schema för dagen med tidig uppstigning, sedan bilfärd till Piteå där jag ska köra klassiska intervaller med tävlingsskidor på banan där vi ska tävla på lördag/söndag. Tyvärr är batteriet i min bil stendött så i väntan på att det ska laddas upp tänkte jag slänga in ett inlägg så här på morgonkvisten.

Ni som har följt min blogg kanske vet att under min tid i Alaska så hade jag två lagkamrater som betydde extra mycket för mig, Lukas och Lasse. Vi tränade tillsammans i princip varje dag under de nio månaderna och vi var alltid de tre bästa åkarna ur laget (i college tar de tre bästa åkarna ur varje lag poäng och det var alltid vi som gjorde det). Vi fick avsluta vår tid som lagkamrater med att bli bästa herrlag i NCAA-finalen i Vermont under torsdagens klassiska lopp. Vi placerade oss alla topp tre och jag fick mig en pallplacering.

Lasse Moelgaard från Danmark gjorde sitt bästa förra året med att kvala in till OS i Sochi. Han har lagt skidorna på hyllan och idag studerar han till advokat hemma i Köpenhamn.

Lukas Ebner bor fortfarande i Alaska, han är klar med sina fyra år i collegeskidåkningen och har i höst gjort sin praktik på ett företag i Anchorage. Hans mor tycker att han ska sluta svamla runt och åka längdskidor och istället skaffa sig ett hederligt arbete i stället! Han reste hem till sin mor i Tyskland förra veckan och ska nu försöka kvala in till det tyska världscuplaget. Jag vet inte vad hon tycker om det. I förrgår skrev vi med varann och vi kom fram till att det vore ju skoj om han skulle kunna komma och hälsa på mig hemma i Älvsbyn och samtidigt passa på att tävla. Sagt och gjort, igår bokade han tydligen sin biljett från Stuttgart till Luleå och ikväll ska jag hämta upp honom på flygplatsen!

Detta är tredje gången jag träffar Lukas sedan jag flyttade hem från staterna, förra sommaren under min Europa-resa tog jag mig till Schwarzwald-området i Tyskland där jag spenderade några dagar med Lukas innan vi begav oss mot Frankrike för att beskåda Tour de France. Sedan bar det av tillbaka mot Tyskland där även Lasse mötte upp! Vi tränade riktigt hårt under de dagarna och det var sista gången vi sågs alla tre.

I våras var jag tillbaka i Alaska för att hälsa på under nästan tre veckor. Det var en rolig tid där jag och min tyske återigen gjorde Anchorage osäkert.

Nu är det alltså dags igen och denna gång blir det under betydligt seriösare omständigheter än i våras. Jag har viktiga tävlingar i helgen och Lukas vill nog gärna åka ifrån några svenskar. Tur för Älvsbyn att vi är seriösa längdskidåkare nu för tiden för i vanliga fall brukar det gå illa när vi umgås.

Nu blir jag så jävla nostalgisk så här kommer en bildbomb med vare sig ni vill eller inte. Bildtexterna kommer från originalinläggen på bloggen:

Nej, nu ska jag prova starta bilen!

2 thoughts on “Der panzerwagen

  1. Nice one here Viktor! Makes me happy to know you’ve made lasting friendships after just one year in Alaska. Can’t say I was pissed in that picture though it looks like I was. You certainly did smell like the bar and should be ashamed I was less than 90sec behind you!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s