Sammanfattning av Baltikumresan

Hej!

Igår eftermiddag lämnade Anders Strid av mig på Odenslingan. Skönt att vara hemma efter en dryg vecka på vift. Jag är väldigt nöjd över beslutet att jag valde stanna kvar i Estland istället för att resa hem direkt efter distansloppen. Hade riktigt trevligt under dagarna i Joulumäe, tränade en del, hängde med de nationella åkarna och hjälpte till med skidtestning och stavservice. Lyckligtvis slapp jag använda reservstavarna under tävlingarna!

Observationer från Baltikum:

Lettland kändes betydligt mer ”östeuropeiskt” än vad Estland gjorde. Maten, vägarna och livsstandarden gav intryck av att vara betydligt sämre i norra Lettland. När vi åkte med minibussarna genom den lettländska landsbygden passerade man ruckel efter ruckel där man innerligt hoppades att ingen skulle behöva bo men tyvärr så hängde det tvätt eller stod bilar parkerade utanför. Man fick lite kontraster, där kommer vi rullande genom deprimerande byar i våra minibussar fullastade med dyra vallor och carbonlite-skidor. Vi har det väldigt bra i Sverige.

Min rumskamrat och gamle vän Jacob ”jidderjabbe” Engström fick tyvärr inte till det under de båda sprintarna. Snarare gjorde han nog sin livs sämsta prolog på tisdagens klassiska sprint och en något bättre på onsdagens skatesprint. Tyvärr räckte det inte till avancemang för den vanligtvis starke Kalix-åkaren som var 7:a på SM-sprinten men som likaväl kunde gått till final där.

Erik Silfver är kanske sveriges mest underskattade sprinter? 3:a i prologen på SM, några tiondelar från avancemang på WC-sprinten i Östersund och vinnare av skateprologen i onsdags. Tyvärr hann han både med att bryta staven och ramla i semifinalen. Tydligen så behöver Sverige nio gubbar som tar WC-poäng i sprint för att behålla alla startplatser till nästa år och än så länge har bara åtta plockat WC-pinnar. Vi får hoppas att de skickar Silfver till WC:n i Lahti, det lär ju bli rena rama ”bjudpoängen” för Sverige!

Sverige plockade tre pallplaceringar i Estland, två genom Jonna Sundling samt ett guld (skate) till Linn sömskar! Min granne K-J Westberg hamnade tyvärr på den försmädliga 4:e platsen i onsdagens skatesprint.

Johan Olsson må vara en pessimistisk hypokondriker men satan vilken imponerande skidåkare han är! Snacka om att ha full kontroll på sin träning och kropp. Ingenting lämnas åt slumpen. En riktig förebild. Skulle göra mycket för att få läsa hans träningsdagbok de senaste två månaderna.

Jag fick ihop sex timmar träning under måndagen och tisdagen. Onsdagen var första start klockan nio så hann bara hjälpa Jonna, Silfver och Engström med att testa skidor innan det blev dags för mig att bege mig mot den andra backen med lite reservstavar. Inga timmar till träningsdagboken under onsdagen och torsdagen alltså, illa!

Jag tyckte väl att jag låg hyfsat till i årets timjakt men enligt uppgift så har Johan Häggström passerat 700 timmar för ett tag sedan. Fan, där ligger man ju efter!

I lördags tävlade jag min sista klassiska distanstävling för i år (!?). Nästa och sista gången jag kör en skidtävling med klassisk utrustning blir sprintstafetten i Kalix den 22:a mars som man bör ställa upp i då den har SM-status. Eventuellt åker jag Pilgrimsloppet som går av stapeln här i Jämtland i början av april men där lär det väl bli stakning.

Inte mycket kvar av säsongen nu! Tyvärr måste jag säga, hade gärna fortsatt några veckor till. Säsongen har känts rekordkort för oss åkare som inte är WC-stars då februari månads Sverige-cup blev bortplockad p.g.a. VM.