Meråker 30 km + hemma i Norrbotten

Statoil_logo_horizontal_neg_468Hej!

Igår klockan 06.00 rullade jag, mamma, pappa och Jenny mot Norge. Vi var framme kring 08.30, två timmar innan min start. Vi hade förväntat oss ganska fuktiga förhållanden men väl på plats spöregnade det och stadion var full med vattenpölar. Pappa hade vallat upp två av mina bästa par som lämpar sig för konstsnöförhållanden/grov snö. Jag testade två par och Jenny var med och glidtestade. Valde ut ett par som vi trodde på, ett något mjukare toppade med Swix HVC och 1 + 2 mm rill.

Sedan var det dags att testa den 10 km långa banan som skulle avverkas tre varv under tävlingen. Fy satan vad trögt det gick! Banan var riktigt tuff och blev inte torrare ju högre upp man kom. Tråkigt att åka med dåligt vallade kallföresskidor. Jaja, det blev en ordentligt uppvärmning på närmare 40 minuter i alla fall!

Mamma och Jenny hade med egen skidutrustning och de begav sig mot lämpligt ställe mellan 4.5 och 5.5 km där man kunde langa dricka.

Startlistan var konstruerad på följande sätt:

Startnummer 1-34: högst FIS-punkter (9999 – 151,93)

startnummer 35-130: fallande ordning, lägst först (20,11 – 151,83)

Jag hade startnummer 63 och var med mina dryga 64 punkter rankad som 29:a (lägre punkter är bättre, vinnaren i världscup eller mästerskap får 0).

Starten gick och jag öppnade väl lagom hårt. Efter 3 km var jag ikapp han som startade 30 sekunder före mig och var snäppet bättre rankad. Kroppen kändes riktigt bra och jag kunde dra på mig en del mjölksyra över varje krön och ändå vara återhämtad i botten av nästa backe. Ett tydligt tecken på att man är i form alltså.

Vid varvning passerade jag en åkare som just startat och han hängde fast i min rygg resten av mina 20 km. Han släppte i varje uppförsbacke, ibland upp mot 7-8 sekunder men lyckades ändå på nåt sätt vara ikapp inför nästa backe. Väldigt frustrerande. Visserligen hade hans skidor åkt ett varv mindre men så stor skillnad ska det inte vara. Fortsatte att plocka åkare som startade före mig.

Vid 20 km varvning hade pappa ingen aning om hur jag åkte så han drog till med en liten lögn och ropade att jag hade chans på topp 10. När jag sedan kom till mamma och Jenny vid 25 km så ropade mamma att jag låg 18:e (hon slog på roaming och använde arrangörens liveresultat). Lite konfunderad blev man men förstod att någon av dem hade fel. Hann inte fundera så mycket på det utan hade fullt upp med att lyfta skidorna genom snömodden och överleva tävlingen.

Jag avslutade bra under mitt sista varv och lyckades vända trenden mot dagens näst bästa svensk, Petter Engdahl. Vid 27 km låg som 20:e man, 11 sekunder efter Östersundsåkaren och i mål hade jag vänt det till en 19:e plats, 9 sekunder före. Petter är liksom mig ett fan av längre skatelopp men till skillnad från mig så älskar han snömodd och jävliga förhållanden.

Målet för dagen var topp 20 och det klarade jag med 19:e platsen. Tidsavståndet upp till Haga rann iväg för mycket under sista varvet och jag slutade 5.58 minuter efter. Haga vann även i Lettland för två helger sedan, då var jag 32 sekunder efter på samma distans. Dock var det masstart med ganska snabba förhållanden. Ett masstartslopp blir ju en helt annan tävling, avstånden mellan åkarna blir mycket mindre men jag vet att jag kan hänga med dem ännu bättre än jag gjorde igår.

Kroppen kändes riktigt bra och jag får vara nöjd med resultatet ändå. En fin genomkörare inför 5-milen i Kalix om 12 dagar.

Arrangemanget var bra. Dock så fanns det ingen publik överhuvudtaget förutom de närmast sörjande. Har hört rykten om att Norges seniorcuper tv-sänds och innehåller massvis med publik. Kanske vädret skrämde bort alla?

Så här i efterhand skulle vi ha vallat upp ett par med riktigt grov slipning, det rann ju vatten genom tävlingsspåret så det kan knappast bli mycket blötare än vad det var. Alternativt skulle vi lagt en 3 mm rillning på det par jag tävlade med. Sällan man använder det men det var verkligen extrema förhållanden. Svårt att veta då man vallar 20 mil från tävlingsplatsen.

Tycker synd om damerna som startade efter oss och måste haft riktigt tuffa förhållanden.

Resultatlistan finns här.

Efter racet så rullade vi tillbaka till Östersund där jag förberett min stora väska fylld med träningskläder och civil mundering. Efter en snabb dusch och några kokta ägg så började vi resan hem till Norrbotten. Jenny stannade kvar i lägenheten, hon tar tåget idag till JSM i Sundsvall som startar på onsdag.

Vi åt middag i Strömsund på Sveriges enda (?) Frasses hamburgerrestaurang som även har pizza och kebab på menyn. Efter det så körde vi oavbrutet och rullade in på Barkargatan kring 23.00. Jag kommer stanna här fram till SM i Kalix och militär-VM innan jag åker ned till Östersund och vårtävlingarna som hålls i de trakterna.

Idag har jag försökt hålla mig från träning, vill vara säker på att kroppen återhämtar sig ordentligt efter gårdagens mandomsprov innan jag drar igång med hårdträning igen. Men! solen sken idag, rekordmycket snö och fin skare = svårt att sitta inne.

Tog med mig familjens hund ut på en sväng i Nyforsskogarna längs skoterspår och skogsvägar. Nilas måste ha Petter Northug som förebild då han tyvärr blir mindre och mindre dragvillig för varje år. Det blev en fin tur på nästan en timme och jag ansträngde mig inte särskilt mycket även om det ibland var gränsfall på att jag fick dra vår Vorsteh istället för tvärtom.

3 thoughts on “Meråker 30 km + hemma i Norrbotten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s