Vilodag

Hej!

Detta inlägg blev längre än planerat. Vill även varna känsliga läsare för traumatiska barndomsminnen.

Det är lustigt hur kroppen fungerar. När jag tränar som mest har jag svårt att somna på kvällarna, kroppen går på helvarv och hjärtat pickar på med några extra slag. Benen värker och jag har svårt att ligga still. 7-8 timmar sömn per natt är inte ovanligt även om jag helst ligger kring 9 timmar. Kroppen brukar däremot kännas riktigt pigg på träningspassen och jag brukar vara en väldigt harmonisk människa då timmarna ligger 25 timmar+/vecka. Under träningsdagar vill jag helst inte göra någonting utöver själva träningen. Maten lagas och äts så fort som möjligt, att ha aktiviteter mellan passen är omöjligt utan att bli hungrig eller trött.

Under återhämtningsveckorna är jag däremot som tröttast och kan med lätthet sova 9-10 timmar/natt. Benen känns ofta tunga och att bara träna ett pass per dag är förvirrande för kroppen.

När det då är dags för vilodag, då mår jag som sämst. Flera kvällar har jag kommit på mig själv med att sitta och vara arg på småsaker tillsynes utan anledning innan jag kommer på förklaringen; jag har inte tränat idag. Benen värker, jag är rastlös och lättretlig. Kanske är det brist på endorfiner och dopamin som man blivit beroende av. Idag har jag en dag utan träning. Kroppen och huvudet befinner sig i kaos med mycket energi över.

Efter ett intervallpass är jag däremot som gladast. Kan sitta och sjunga i bilen på väg hem från skidstadion och känner mig väldigt social och initiativtagande. Efter lunch, ca. 90 minuter efter passet slutat så brukar hammaren slå till och jag blir riktigt trött och måste vila 20-60 minuter för att kunna representera släktet Homo sapiens sapiens som jag föddes till.

När jag pluggade i Alaska var jag allmänt ointresserad av mina ekonomi-kurser, jag visste att jag inte skulle komma tillbaka för en examen och kurserna väckte inte mitt intresse. Jag behövde klara proven med hyfsade betyg för att få tävla och inte dra ned längdskidlagets snittbetyg. Vårt längdlag existerade för att dra upp snittbetyget för lagen, hockeylaget var inga stjärnor i skolan och sportchefen som kom från Texas hade en förkärlek till basket, inte längdskidor. Nåväl, jag utvecklade ett system under vårterminen där jag inför varje prov sprang löpintervaller på löpband så nära inpå lektionstid som möjligt, min koncentration och produktivitet peakade direkt efter sådana pass och ca. 60-90 minuter framåt. Därför krävdes det att svara på så mycket frågor som möjligt innan hammaren slog till.

DSC02347
Kanske skulle jag helt enkelt byggt mindre Lego och pluggat som Lasse och Pati?

Under denna måndagsförmiddag har jag hunnit tvätta, hänga kläder på tork, föra över bilder från gamla telefonen och gamla datorn, göra en excel-fil för träningsplanering, beställt nya löparskor som kanske hinner komma innan loppet på torsdag, rensat igenom min garderob hemma hos mamma och pappa där 80% gick till soptippen, fortsatte sedan upp på vindan där 90% av mina gamla kläder gick samma öde till mötes.

Mamma och pappa har gjort en ordentligt vårstädning och grävt fram massor med gamla papper och dokument som ska slängas. Jag hittade en bunt på min byrå som jag fick gå igenom innan de skickades till återvinningsstationen. Hittade massor med guldkorn från 2005-2007, riktigt nostalgisk blev man. Här kommer några exempel:

11225715_10153173011095999_1564391541_n
Laktattest från 2007 innan jag skulle börja på skidlinjen. Då gick vi stavgång uppför Kanis, nu för tiden kör vi 1000 m på friidrottsbanan. Vid 196 slag hade jag 9.1 i laktat. För två veckor sen i Piteå hade jag 199 slag och 6.3. Jag utvecklades alltså inte till någon sprinter.
11216022_10153173011165999_1062796788_n
När jag gick i 8:an gjorde jag halva min praktik på Gällivare Skidgymnasium tillsammans med Johan Häggström. Vi bodde hemma hos Isak Nordqvist och Klas Hasselgren. Vi gjorde inte mycket vettigt de dagarna kan jag lova. Herregud vad vi härjade hemma hos dem. Vi kastade bl.a. brinnande föremål från deras balkong men det är väl preskriberat idag? Minns även att vi åt lunch tillsammans med Jim Åhl och jag var riktigt imponerad över hans basröst.
11262957_10153173011000999_1140986656_n
Gjorde andra halvan av praktiken på Älvsby Skidlinje tillsammans med Jonatan Nordebo, Daniels lillebror. Karl Edenroth var även på plats under den veckan. Av utvärderingen att döma så skötte vi oss! Kommer ihåg att vi fick glidtesta Stures skidor med olika vallningar och rillningar.
11126498_10153173033675999_1157399943_n
Hittade testet! Det var tydligen bara olika skidpar med olika strukturer. Så här drygt 8 år sedan antar jag att resultat inte längre är sekretessbelagt. Jag och Karl provåkte skidorna medan Jonatan antecknade. Av anteckningarna att döma tog det bara 80 minuter, jag minns det som 3 timmar.
11262283_10153173011250999_1896365962_n
Jag har viss bakgrund i orienteringssporten. Jag och mamma arrangerade två klubbträningar åt Älvsby IF OK, en gång i Kanis och en gång i Nyfors. Den sommaren vi arrangerade på Kanis var det extremt mycket mygg och flugor i Älvsbyn och jag och mamma höll på att bli tokiga ute i skogen. Kanske var det därför jag la ned orienteringen året därpå?
11245381_10153173011225999_659276718_n
2005 deltog jag och Johan Häggström på sommarskidskolan i Östersund. Jag vet inte varför den tredje medlemmen i gänget, Niklas Niska, inte deltog. Han var väl på läger i Finland. Hur som helst, vi bodde tillsammans med Simon Andersson och Gustav Eriksson. Det jag minns från lägret var mitt riktigt saftiga skavsår under foten, norrmannen i rummet mitt emot som köpte en p-tidning samt en tjej på äventyrsbanan på Frösön med jättemycket hår under armarna (jag har fortfarande inte fått min skäggväxt så här 10 år senare). Konstigt vad hjärnan väljer att prioritera.
11225583_10153173010950999_1010938582_n
Det här är ett riktigt guldkorn!!! 2006 då jag fortfarande var 13 år gammal genomfördes en studie i samarbete med några klubbar i Norrbotten. Vi åkte en bana på ca. 3 km där växlar, fart och puls analyserades. Varje åkare hade pulsband, GPS samt en skoteråkare som åkte bakom och filmade. Skulle ge många svenska riksdaler för den filmen!
11261462_10153173010700999_241851041_n
Jag hade bästa tid men det var tack vare att Martin Bodin kraschade ordentligt i första utförsbacken. Noterbart är att 11-årige Jacob Engström tydligen deltog, någonting jag inte har något minne av.
11117572_10153173010655999_928555741_n
Min utvärdering som jag fick av Sture. Vad har jag då lärt mig så här nio skidsäsonger senare? Ja, en del hoppas jag väl i alla fall. Kritiken i utvärderingen var stundtals svidande hårt för en 13-åring men även nyttigt. Många av punkterna kan jag fortfarande relatera till: ”3:ans växel är nog din bästa frånsett framåtlutningen av överkroppen.”, Med din högfrekventa åkning är det svårt att hinna med tyngdöverföring.” Tydligen visste jag inte heller hur man åkte 4:an, en växel som är min favorit idag.

Ikväll fortsatte vilodagen och jag fick order av mor att gå en sväng med familjens hund Nilas. Istället för att gå den vanliga svängen runt kvarteret (norrbottens 5:e bästa kvarter) valde jag att styra kosan mot skogen som vi har på baksidan, ca 100 meter från vårt hus. Dagens nostalgiresa fortsatte. Stötte först på min gamla koja som jag byggde tillsammans med min vän som gick i parallellklass med mig, det måste varit någon gång i årskurs 1. Bygget gick ganska trögt, det fanns bara små björkträd att tillgå och vi hade ingen riktig plan på hur kojan skulle se ut eller hur arbetet skulle fördelas. Kommer ihåg att jag bjöd in en pojk från min klass med ganska svår adhd att ”vara med i vår koja”. Det blev nådastöten för byggprojektet, det var helt enkelt inte lika roligt längre när den pojken hade en såg eller yxa i handen.

11225912_10153173008800999_826424165_n
Det enda som finns kvar av kojan idag så här 15 år senare. Tre jävla plankor. Nej, ingen av oss blev civilingenjörer vad jag vet.

Fortsatte min promenad ytterligare 100 meter och kom fram till en koja som vi ungar hittade efter ytterligare något år, i vanliga fall gick man inte så långt in i skogen och den låg dessutom bakom ett tjockt parti av björksly. Kojan var byggd av en annan generation ungar, troligtvis från Övrabyn, och var ganska så mäktig som jag kommer ihåg det som 10-åring. Av resterna att döma så var det nog inget trevåningsbygge som jag vill minnas det.

11225494_10153173008845999_60781345_n
Kojan som byggdes av de äldre barnen på kvarteret. Jag mindes den som ca. 5 meter hög och med glasfönster. Förfallet är totalt om den såg ut så för 15 år sedan.

 Nej, nu ska jag göra något vettigt. Typ välja ut vilka skidor som ska behållas av årets leverans.

Annonser

2 reaktioner till “Vilodag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.