Hej!
I onsdagskväll fick jag reda på att Fredrik ”Uusi” Uusitalo fixat ett maxtest på NVC åt mig på fredag kl 13.00 så då var det bara att ta ut en vilodag nästföljande dag. Hade en ganska tråkig vilodag, väldigt rastlös då jag inte kände mig nog sliten och förtjänt av ett träningsfritt dygn.
Under fredagen upplevde jag ingen ångest inför testet som många beskriver, troligtvis för att jag inte gjort ett ”riktigt” maxtest de senaste tre åren och därför inte riktigt visste vad som väntade.
Hampus Lindblom var testledare. Efter fem stycken subnivåer på fyra minuter styck där vi skulle hitta min s.k. tröskel var det dags för ett maxtest. Testet gick bra, jag åkte tills jag hängde i selen, jag nådde min maxpuls på 199 och min karakteristiska laktatkurva var sig lik. En tröskel 11 slag från maxpuls innebär att det inte är helt fel för mig att mata på allt jag kan under tröskelintervallerna.
Lite svårt att veta vad man skulle fokusera på under den sista minuten av testet då man kämpar för överlevnad och inte hade någon tidigare tid att försöka slå. Nåväl, jag är nöjd med testet och med mina värden.
Nu sitter jag tillsammans med Jenny vid gate 1 på utrikes på Arlanda flygplats. K-J Westberg ställde upp i vanlig ordning när det behövs och skjutsade oss till flygplatsen på Frösön imorse.
Snart ska vi flyga iväg till Palma, Mallorca, där vi sedan ska ta oss mot vårt hotell, Piscis, i Alcudia. Jag har varit på Mallorca en gång tidigare, då var jag ett år och hade just upptäckt allt roligt man kan ha med hjälp av sina ben och armar. 22 år äldre nu så dagarna lär se lite annorlunda ut.
12 dagar blir vi borta. Team skididrott ansluter under tisdagskvällen.
Imorgon ska vi köra ett intervallpass tillsammans med Kalix SK som tillbringat hela veckan där och som åker hem på måndag.
Jämtländska Matsalen
Tidigare i veckan var vi på ett möte på Jämtländska Matsalen där vi träffade ägarna Linda och Bosse. Igår, fredag, fick vi äntligen beskedet att de vill inleda ett samarbete. Ovärderligt att få äta riktigt bra mat tillagad från grunden, lokalproducerad i största möjliga mån och dessutom i sällskap av min sambo Jenny samt Karl-Johan Westberg som även han äter där. Kan man önska mer?
Mer om det senare, nu ska vi borda planet! Vi hörs!
Viktor Brännmark 