NSD Classic och Dundret Hill Climb

Hej,

Glömde klistra förra inlägget om 50 km och stadssprinten som jag skrev i fredags, nu ska det synas i alla fall!

NSD Classic (Dundret Runt), 47 km klassiskt: Relativt lugnt och behagligt första 20 km, sedan började det gå fort och jag hade en rejäl dipp och blev tvungen att släppa klungan på 13 (?) man kring 22 km-passeringen. Upp mot första spurtpriset tillika bergspriset vid 26 km åkte jag inte fort och på myrarna efteråt räknade jag till att jag låg 50 sekunder bakom klungan. Som tur var hade de lugnat ned sig och jag kunde sakta men säkert sega mig ikapp. Åkte med längst bak i klungan och hängde löst flera gånger. Med ca. 5 km kvar (efter andra och sista spurtpriset) började det kännas aningen mindre för jävligt och jag började få förhoppningar om att åtminstone inte bli sista man i mål av de åkare som hängt med tätklungan. Med 3 km kvar började jag bli relativt pigg och insåg att jag nog skulle kunna bli topp-8 och med 1 km kvar gick jag upp i tät och planerade att vinna. Gjorde tyvärr inte det bästa spårvalet in i sista backen så kom in på upploppet som 5:a. Väl där spurtade jag om Klas Nilsson och Marcus Hellner och kunde därmed säkra 3:e platsen. Den som såg starkast ut i klungan var Niklas Henriksson som tyvärr fastnade i en motionär och kraschade med 1.5 km kvar. Han bombade sedan ikapp och var bara 2 sek efter mig i mål, imponerande!

Summa summarum: kan vara det konstigaste lopp jag åkt. Först avhängd, sedan nöta ikapp och hänga löst längst bak i klungan och sedan korsa mållinjen som 3:a. Den prestationen är bland de mäktigare jag gjort i skidspåret faktiskt. Man ska aldrig ge upp fick bli lördagens lärdom. Efter målgång noterade jag att jag nått 197 i puls under loppets sista 40 sekunder. 2 slag från max i stakning efter två timmar stakning är jag riktigt nöjd med, viktigt att kunna nyttja hjärta-lungor i stakning.

Siffror:

Tid: 2:04:

Sträcka: 47 km

Medelfart: 22.5 km/h

Höjdstigning: 454 m

Medelpuls: 176 (88%)

Maxpuls: 197 (99%)

Efter målgång där jag korsat mållinjen som 3:a så ropade speakern att jag blivit 4:a med Klas Nilsson placeringen före. Detta kändes helt orimligt då jag och resten av folket på stadion sett att jag var någon meter före när vi passerade mållinjen. Det krävdes att jag gick in två gånger till tävlingssekretariatet, andra gången tillsammans med Häggström och vi blev i princip tvingade att tjata till oss målfotot. Väl på film kunde man se att jag var en skidlängd före så det var ju inget snack om det. Trots det så satt det väldigt långt inne för dem att korrigera listan eftersom jag och Klas tydligen hade samma sekund (de hade inte tiondelar på listan trots att vi hade tidtagningschip i västen). Istället suckades och stönades det och intresset av att ha en korrekt prispall på resultatlistan var lika med noll. Min glädje över pallplatsen var utbytt mot irritation och det dröjde några timmar innan jag kunde känna mig nöjd. Hade jag arrangerat en tävling och fel prispall har ropats ut av speakern vid tre tillfällen hade min prioritering legat i att se till att det korrigeras. Jaja, på kvällen fick jag mitt tredjepris i alla fall.

Innan start. Foto: Sportevent Gällivare
Starten. Foto: Sportevent Gällivare
Upploppet. Foto: Yngve Johansson, Imega Promotion
1-10
11-20
21-30

Dundret Final Climb, 4 km och 400 höjdmeter: Startade som 7:a, 22 sekunder efter Marcus Grate som gick ut i ledning. Vi blev fort en stor klunga med placeringarna 4 till 12 (?). Först åkte vi på en 2.5 km slinga kring stadion innan vi gick in i slalombacken och man förstod att det var där det skulle avgöras, 1 km och drygt 300 höjdmeter. Framför mig såg jag hur Marcus krossade tremannaklungan framför oss direkt och sedan jagade jag, Johan Häggström och Håkan Emilsson tredjeplatsen som Karl-Johan Westberg hade. Vi närmade oss aldrig Karl-Johan och istället blev det en ”spurt” på slutet mellan mig och Johan om fjärdeplatsen. Jag lyckades ta den med 195 i puls och sjukt styva ben. Här krånglade tidtagningen på EQ Timings hemsida där jag länge stod som segrare med Marcus Hellner på en 15:e plats.

Dundret
Håkan Emilsson, jag, Johan Häggström. Foto: Yngve Johansson, Imega Promotion
Foto: Yngve Johansson, Imega Promotion
Foto: Yngve Johansson, Imega Promotion
Foto: Yngve Johansson, Imega Promotion
Foto: Yngve Johansson, Imega Promotion
Uppför. Foto: Yngve Johansson, Imega Promotion
Uppför. Foto: Yngve Johansson, Imega Promotion
Efter målgång. Foto: NSD
Puls- och höjdkurva.
VW-tour placeringar 1-20
Jag och Johan
En nöjd K-J som verkligen inte gör bort sig uppför slalombackar!
Militärlaget under denna helg (saknas på bild gör Malin Börjesjö)

Sammanfattning: En trevlig vecka tillsammans med militärlandslaget. Tanken var ju att vi från början skulle till militär-VM i Sochi i slutet av februari men då Sverige inte ska ha något utbyte med Ryssland så blev det VW-tour istället. Lite tunt med två herrar från militärlaget men vi levererade ändå fina resultat, kul! Riktigt bra motstånd på plats och framför mig i listan återfinns två VM-åkare samt regerande svenska mästaren på 50 km. Bra tävlingar men med flera saker som kan förbättras inför kommande år, bl.a. att publicera resultat och startlistor i tid. Hittar fortfarande inget sådant från 2017 års upplaga på arrangörens hemsida utan man får bläddra runt bland EQ Timing:s liveresultat. Hade även varit kul att se sträcktiderna från söndagens jaktstart.

Från citysprinten. Foto: Sportevent Gällivare

4 reaktioner till “NSD Classic och Dundret Hill Climb

  1. Smart skiing in that 50K, Viktor! I really enjoyed reading about it, as I’ve been following your progress. What a great way to finish the season. Congratulations!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s