Finns ytterligare ett nytt inlägg som jag skrivit ikväll (här finns det).
Hej!
I fredags fick jag ett samtal från Amanda Mattson som berättade att hon, Jims bror, stiftelsens styrelse och minnesfondens jury utsett mig till årets stipendiat av Jim Åhls minnesfond. Väldigt, väldigt hedrande och välkommet.
Jag hann aldrig lära känna Jim särskilt väl, jag var junior och han var senior i Bodens SK. Mitt första minne av Jim var när jag och Johan Häggström gjorde vår praktik i årskurs 8 och vi skulle äta middag med skidgymnasieeleverna någonstans i Malmberget. Vi var sent dit och Jim och Klas Hasselgren var de enda som var kvar. Jim hade lastat en helt orimligt stor portion mat och jag kommer ihåg att han hade en extrem basröst.
Mitt starkaste minne är dock när jag fick följa med BSK till avslutningen i Bruksvallarna. Denna helg hölls SM-femmilen och han, Daniel Nordebo och Pontus Olsson knep lagbronset några sekunder före Piteå Elit. De blev idoler för mig och jag kommer ihåg hur sjukt coolt det var att de tog en sm-medalj! Jag minns även att deras prisutdelning drog ut på tiden och jag hade själv tävlat/tränat denna dag. Jag stod länge i duschen någonting som frestade på stugans lilla varmvattenberedare. Vaknade upp ur dvalan i duschen av att det började komma kallvatten. När Jim kom tillbaka in i stugan berättade jag att jag hade en bra och en dålig nyhet: det var skönt att duscha och nu var varmvattnet slut. Den nyblivne femmilshjälten tog det dock med ro även om han nog inte var allt för imponerad av BSK-junioren som fått förtroendet att följa med för att se och lära (vilket jag verkligen gjorde denna helg).
Tiden går fort och jag är nu äldre än vad Jim hann bli. Det känns overkligt. Återigen, tack till styrelse och jury för ert förtroende.
Så här skrev jag på min blogg i april 2016, 7 dagar efter beskedet om att Jim gått bort:
Jim var en stor anledning att jag valde att komma hem, att tävla med en sådan inspirerande lagkompis som genomför sin bästa seniorsäsong någonsin och som kunde placera sig topp 10 i Sverige cuper skulle betyda mycket. Jag blev enormt glad när jag såg att Jim också blivit antagen till militärlandslaget, nu skulle skidsverige få se att Bodens SK är att räkna med.
Så kommer det inte bli längre och det är fortfarande svårt att förstå det som hänt. Jim, du kommer vara enormt saknad. Du var en stor inspirationskälla, grym skidåkare och fantastisk medmänniska.
Mina tankar går till Jims familj, flickvän och resten av vår klubb.

Så här led motiveringen för det fjärde stipendiet som delades ut till Jims minne:
”Med en hög träningskapacitet har han år för år klättrat uppåt i resultatlistorna. Han har ett stort fokus och smittande engagemang för skidåkning. Målsättningen är att ta en plats i landslaget, och representera Sverige i VM och OS.”
2017 års stipendiat på 20 000kr från Jim Åhls minnesfond är Viktor Brännmark, Piteå Elit Skidklubb.
/Juryn
om Viktor:
Viktor Brännmark, 24 år och elitsatsande längdskidåkare från Älvsbyn Norrbotten. Parallellt med skidsatsningen läser han kurser på Östersunds universitet. Senaste tre åren har han tagit U23-medaljer på SM, pallplats och seger i Intersport Cup samt flera topp-10 placeringar på SM där årets 5:e plats på 30 km skiathlon under SM i Söderhamn blev säsongens höjdpunkt. Pengarna ska gå till fortsatt elitsatsning då han hittills stått utanför landslaget.

En tanke på “Jim Åhls minnesfond”