Säsongssammanfattning 17/18

Hej!

Eftersom detta främst blivit en tränings- och tävlingsblogg så är ju en säsongssammanfattning på sin plats. Kortfattat skulle den väl gå att summera så här:

17 nov (Gällivarepremiären) – 11 mars (Örnsköldsvik): Åt helvete (med några få ljuspunkter)

21 mars (SM dag 1) – 8 april (militär-VM): Bra (stabil form, bara fina lopp)

Varför blev det så här då? Tja, vi har en del teorier och jag och Jocke ska sätta oss ner och utvärdera ordentligt i Saxnäs. Dagarna efter sista Volkswagen Cup i Örnsköldsvik (29:a i mini-touren..) så tränade jag väldigt, väldigt lite fram till SM och var i riktigt fin form i tre veckor framåt. Det lär ju betyda att jag inte tränat för lite innan det i alla fall.

Under stora delar av säsongen har jag varit sämre än jag någonsin varit som senior. Det är nästan svårt att beskriva hur uselt jag åkt med flera distanslopp utanför topp 30 i Volkswagen Cup. Några mindre lopp har jag ändå åkt bra där det känts helt okej, bl.a. i Boden i december, Daniel Karlssons Minne och Ås Elljusskidan.

Jag har jobbat väldigt mycket med min mentala coach Thomas Nilsson och har verkligen gått in i varje tävlingshelgen med inställningen att nu har det släppt. Det har inte varit lätt men tack vare Jocke och Thomas har jag klarat mig från att hamna riktigt djupt ned mentalt. I februari måste jag ändå erkänna att jag började tvivla på att jag någonsin skulle kunna åka fort igen och att det här skulle vara min nya nivå. Jag hade verkligen glömt bort hur det ”borde” kännas när man tävlar och jag kände inte igen mig själv, både med och utan nummerlapp.

På SM släppte det äntligen och jag fick uppleva en känsla i längdskidåkningen som jag minns men nästan helt glömt bort. Fan vad gött det var att åka 30 km skate första dagen! Jag är verkligen tacksam att jag höll mig frisk och kunde prestera på svenska mästerskapen annars hade jag verkligen haft noll resultat denna säsong. Det hade varit tufft att träna på inför kommande år med en sådan bakgrund. Jag är ändå full med tillförsikt inför kommande träningsår och tror att jag har långt kvar innan jag nått min fulla potential och att SM snarare var en nivå där jag borde kunna ligga rätt stabilt. Jag tror inte man presterar på sin absoluta topp efter att ha varit helt sänkt 10 dagar innan (Örnsköldsvik: 44, 29, 29).

Som sagt, mycket att fundera över inför nästa säsong. Vi justerade väldigt mycket inför träningsår eftersom jag var väldigt missnöjd med säsongen 16/17. Lär ju inte ha tränat för lite i alla fall.

Ulricehamn i februari kan ha varit den riktiga botten. Noll power i åkningen.
Nej, här var fan den riktiga botten. Örnsköldsvik, 44:a på 3 km skate, 29:a på 10 km klassiskt och 29:a på 15 km skate jaktstart (både i mål och i sträcktid). Fy i fan. Ursäkta språket men satan alltså. Aj aj aj…
Hade gärna skickat ett meddelande bakåt i tiden till denna pojk och berättat att nej, det kommer inte kännas så där över jävla dåligt att åka skidor för alltid. Det släpper om 10 dagar.
15 km skate i Skellefteå, 8:a. Ett riktigt bra lopp.
Militär-VM i början av april, 15 km skate. 6:a och 1.06 min efter Dario Cologna.

Ursäkta att jag frekvent använder svordomar som förstärkningsord i detta inlägg men det är liksom oundvikligt när man talar om denna säsong.