Hej!
Ja, SM-veckan blev riktigt upp och ned för mig. Under första loppet åkte jag verkligen bedrövligt och med 5 km kvar beslutade jag att detta var det definitiva slutet och mitt sista lopp i karriären. Självklart var det inga seriösa tankar, tenderar att överreagera ibland. Efter målgång laddade jag fort om för stafetten. På stafettdagen var jag för en gångs skull väldigt nervös då känslan dagen innan varit skit. Dessvärre hängde den känslan med och dessutom med skidor där jag hade valt på tok för lite fäste. Ridå. Nu fick jag verkligen igen för de gånger jag retat Johan då han haft tunga stafettdagar. Nästa år, då jävlar..!
Efter det 10 km-loppet tänkte jag först bryta SM-veckan men 15 min senare sträckte jag mig till att ställa in sprinten och köra all-in mot söndagens 30 km. Under andra halvan av fredagens vilodag började jag ändå bli jävligt sugen på att ändå ge sprinten en chans, främst då det lovats mycket snö och dessutom en rejäl stigning. Bestämde mig för att köra och på officiella träningen testade vi ut skidor.
Eftersom jag upplevde att jag hade svikit mig själv på onsdag och torsdag så gjorde jag upp en plan för prologen där det enda målet var att följa denna till punkt och pricka. Hur det än skulle gå så skulle jag veta att jag gjort mitt bästa. Dessutom skulle det vara ett bra sätt att hålla mig borta från de mörka tankarna som präglat de tidigare racen.
Lördag, skatesprint: Under tävlingsmorgonen så läste jag in min plan gång på gång och lovade mig själv dyrt och heligt att jag skulle följa den. Gjorde en ordentligt hård uppvärmning designad av min klubbkamrat Jennie Öberg. När väl starten gick kände jag att kroppen kändes bra och sedan följde jag min plan på nio punkter. Riktigt skönt var det att samtidigt som jag närmade mig åkaren framför få komma till sista punkten på listan som bestod av de sista 500 m: ”Kör allt som finns kvar!”. Var rankad 34:a men gick i mål som 13:e man och innan annan gick in framför. Därmed var det dags för de första skateheaten på fem (!) år.
Min placering gjorde att jag gick i sista kvartsfinalen tillsammans med bl.a. 3:an och 8:an från prologen. Hade som plan att köra jämnhårt hela heatet och det tycker jag att jag fick till. Drog från start och korsade mållinjen först.
Sedan var det bara drygt 20 minuter till min semifinal. I starten gick min klubbkamrat Johan upp och tryckte och jag kände att benen inte svarade lika bra längre. Släppte de tre första åkarna i slutet på den långa backen. Krigade det jag hade in i mål och missade finalen med några tiondelar. Lite surt då jag trodde det var helt kört. Nåväl, en 8:e plats är jag nöjd med, speciellt då alla de bästa sprintåkarna i Sverige (förutom Viktor Thorn) var med. Hade dessutom grymma skidor, körde på Rossignol S2:or med TH03-slip (Vuokatti Ski Service).
Det var extremt mäktigt att få se min lagkamrat Johan köra lika imponerande i finalen som han gjorde i prolog, kvartsfinal och semifinal. Det såg ut som att han faktiskt skulle vinna men på upploppet var Calle Halfvarsson något starkare. Imponerande åkning av Johan trots att han gick i kvartsfinal fyra och den senare semifinalen! Jävligt mäktigt av en kille från Norrbotten som aldrig åkt något ungdoms-OS, juniorlandskamp, junior-vm, varit med i något juniorlandslag utan först i år plockas in i en landslagsgrupp. Ett resultat av flera års slit där man aldrig gett upp. Även kul att se ytterligare en ”Norrbottenskille modell 1992” kliva upp på pallen, Martin Bergström! Hatten av grabbar!
Söndag, 30 km klassiskt: Här var målet solklart, tangera min bästa SM-placering (5:a, 30 km Söderhamn 2017). Fick en hyfsat bra start men ute på det första varvet halkade jag ned långt i fältet. Jag och Johan var alldeles för defensiva och första varvet in i Smirnovbacken lär vi ha legat kring 40:e plats. Samtidigt som det sprack upp framför var man tvungen att runda åkare för att komma ikapp täten. Har ingen bra åkform i den klassiska stilen just nu och gick på rött. Hamnade i en klunga som åkte om plats 11-14, inte jätteinspirerande. Kraschade även på det varv jag var som stummast, riktigt onödigt. Sista tre varven kom jag dock igång och det kändes faktiskt rätt hyfsat. Vann klungspurten och gick i mål som 11:a. Placeringen är jag inte nöjd med, däremot att jag kämpade det jag hade och att jag hade betydligt bättre känsla i kroppen och huvudet än de två första loppen.
Övriga bilder från veckan:
Viktor Brännmark 