Mer om 5-milen, maxtest, Årefjällsloppet

Tja!

Tänkte skriva lite mer om 5-milen i Gällivare, maxtest och Årefjällsloppet!

Gällivare, SM 50 km: Detta lopp hade varit ett av mina stora mål under säsongen. Kroppen hade känts bra senaste veckorna och jag hade förhoppningar om att kunna ta min första individuella SM-medalj. Kvällen innan såg vi startlistan där Johan startade som sista man, Björn en minut framför och jag ytterligare 30 sekunder framför.

Jag och Björn testade skidor tillsammans, denna gång hade vi tre par var, vanligtvis har varje åkare valt ut två par skidor dagen innan tävling men när man ska tävla 50 km är det extra viktigt att ha bra material under fötterna. Dessutom var det lite osäkert hur förhållandena skulle vara ute längs den 8.6 km långa banan då det skulle blåsa mycket men samtidigt vara strålande sol. Jag valde ut ett par som var kändes riktigt bra med en medium-slip.

Jag öppnade lagom hårt och kontrollerat men det kändes inte superbra första varvet, var därför förvånad att jag låg på pallplats när jag varvade. Ut på varv två hade jag sämre fokus och benen kändes tyngre. Dessutom fastnade jag vid några tillfällen bakom långsammare åkare längst bort på banan där det var korta, branta backar och riktigt smalt. Björn kom ikapp mig efter detta varv men samtidigt som det började det kännas bättre för mig. Jag drog rätt mycket och så småningom kom vi ikapp Fredrik Andersson och Petter Engdahl. Samtidigt blev vi matchade att Johan jagade bakom oss och låg topp 3, Björn låg topp 6 och jag topp 10. Efter ca. 34 km var Johan ikapp och då turades jag och han om att dra. Piteå Elit-ledarna ute på banan ropade allt mer högljutt att Johan kunde vinna, Björn bli på pallen och jag topp 5. Jag, Johan och Björn började ropa mer på varandra ute i spåret och jag påminde dem flera gånger att ”vi ska ha minst två medaljer idag”.

Ut på sista varvet började jag tyvärr få krampkänningar i framsida lår, väldigt tråkigt då jag inte haft det på flera år. Försökte göra det jag kunde för att avlasta Johan med dragjobbet, med 5 km kvar gick jag upp en sista gång i den längre stigningen som fanns kvar då jag tänkte att jag offrar mig hellre för att ge Johan mer vila. På toppen krampade det rejält och jag var tvungen att kliva åt sidan och staka. Samtidigt som jag gjorde det berättade jag för Johan att jag nog inte kunde hjälpa mer. Med 3 km kvar matchades vi av ledarna och varenda norrbottning i skogen att Johan ständigt plockade in på ledaren och att Björn nu låg 3:a i tävlingen. Johan då in en långspurt och det var med sorg i hjärtat jag fick se honom åka iväg, inte för min egen skull men det kändes förjävligt att jag kände mig relativt pigg men samtidigt inte kunde hjälpa honom att gå för guldet, om han skulle förlorat med någon sekund att det känts helt förjävligt. Tyvärr krampade mina ben direkt jag tryckte på lite extra. Som tur var löste han det själv galant och åkte i mål som svensk mästare, drygt fem sekunder före Simon Lageson! Själv åkte jag i mål 11 sekunder senare som 6:a, mindre än fem sekunder upp till 4:e efter 127 minuters åkning! Surt men samtidigt min näst bästa individuella SM-placering. Björn åkte in på 3:e plats och säkrade sin första individuella SM-medalj 23 sekunder före Daniel Richardson.

Loppet utvecklades till något alldeles speciellt som jag har svårt att tro att jag ska få uppleva igen. Det blev verkligen en unik situation där vi hade flyt med lottningen till startordningen och där alla hade en bra dag på jobbet. Man måste komma ihåg att vi bara är tre herrar i klubben och att alla blir topp-6 och därmed tar ytterligare ett lagguld är riktigt starkt jobbat. Att få hjälpas åt där ute i skogarna kring Hellnerstadion där det kändes som att varenda en hejade på oss (förutom Falun-Borlänge, haha) var riktigt häftigt! Johan tar sin andra SM-medalj denna säsong och Björn tar sin första.

Även tjejerna i klubben lyckades riktigt bra där alla fyra som går i mål blir topp 10 och därmed tar ett lagguld även de.

Vi hade riktigt grymt material där ute tack vare Karl Edenroth, Klas Hasselgren och Daniel Fåhreus. Tack för service i världsklass!

Första varvet? Foto: Maria Jonasson/Filip Danielsson
Klungan ut på varv fem, Johan har just anslutit. Foto: Maria Jonasson/Filip Danielsson
Piteå Elit-tåget. Foto: Maria Jonasson/Filip Danielsson
Björn, Johan och jag efter drygt två timmars slit. Klas Hasselgren och Karl Edenroth möter upp i målfållan.

Prisutdelning lagmedaljer

Maxtest i torsdags: Mattias Persson på skiduniversitetet hade bokat in ett maxtest åt mig i torsdags förra veckan. Var sliten i kropp, i sinne och i luftrören men var ändå rätt taggad på att göra en bra insats på rullskidbandet på Vintersportcentrum. Efter subnivåerna valde jag att göra det ”gamla” testet, d.v.s. det när man kör i en oändlig backe där fart/lutning ökar varje minut. Skidförbundet har ju infört ett nytt test på 700/800 meter där man väljer hastighet själv. Jag är inget fan av det utan kör hellre det gamla där jag har väldigt mycket tider och data att jämföra mot mig själv med. Jag är nöjd med det jag genomförde denna torsdagsmorgon och slog till med nytt personligt rekord. Har åkt över 8 minuter några gånger nu men äntligen börjar drömmen om 9 minuter att kanske kunna bli verklighet så småningom. Jag fortsätter arbetet med att bli en bättre skidåkare!

Sliten.

Årefjällsloppet, 55 km: Jag och Björn bestämde oss under helgen i Gällivare att det är jävligt kul att tävla så därför bestämde vi oss för att köra Årefjällsloppet kommande helg. Björn var helt klar på att han skulle gå med fäste och även jag gillar ju att diagonala så jag tyckte det lät rätt vettigt. Banan skulle innehålla en lång stigning i mitten samt att målgången går uppför en slalombacke. Lars Tallbom hjälpte mig, Björn och Petter Endaghl (som även han körde fäste) med skidorna, riktigt schysst av honom!

Väl i minibussen på väg till Trillevallen började jag fundera på om jag egentligen var så jäkla sugen på att tävla. Det var en rätt hektisk vecka innan med Volkswagen Tour, SM-fest (oj då..), maxtest o.s.v. Det är ju dessutom en del som ska råddas i när man kör lopp utanför klubbens regi, skidor ska vallas (jag hade förberett rugg- och stakskidor ifall att), sportdryck ska blandas, kost för dagen ska ordnas och allt runt om ska planeras , speciellt när man åker från A till B. Som tur var hade vi skiduniversitetets buss och Hugo Jacobson som chaufför. Hatten av för er motionärer som jobbar på veckorna, har familj och samtidigt kör dessa lopp på helgerna. Nåväl, när vi väl stod på startlinjen och det var mindre än en minut till start var jag ruskigt sugen på att tävla igen! Märkte rätt fort att mina skidor gick bra jämfört med de som stakade, kroppen däremot kändes rätt sliten. Det skulle komma en lång stigning efter 25 km så jag låg mest och längtade till den. Väl där så var jag inte pigg för fem öre utan fick slita hela vägen upp. Väl uppe på fjället igen med 40 km åkta och 15 km stakning kvar till mål var det en del drevsnö som fästvallan inte riktigt gillade. Här fick jag slita ordentligt och tappade en del ryggar. När vi lämnade fjället hade jag återigen riktigt fina skidor och kunde åka med min klunga på placeringarna 7-11 in i den avslutande slalombacken. Med 500 meter kvar (och väldigt många höjdmeter upp till mållinjen) lade Björn in en långspurt och jag försökte gå med men hade ingen riktig växel. Han gick i mål som 7:a, jag som 8:a och sedan följde några åkare ur vår klunga som körde utan fästvalla.

Topp 12:

På fjället. Foto: Annette Andersson
På fjället. Foto: Annette Andersson

Bruksvallarna ikväll: Senare idag kommer jag plocka upp Björn och sedan åker vi mot Bruksvallarna. Där kommer jag åka teamsprint med Johan under torsdagen och på lördag väntar Fjälltoppsloppet 36 km skate. Ser fram emot denna helg! Vi hörs därifrån.