Midsommar o.s.v.

Publicerad den av Viktor Brännmark i viktorbrannmark.com

Tjenare!

Tisdag och onsdag hade förra veckan hade jag två ofrivilliga dagar utan träning. Hade allergisymptom som jag inte vågade chansa med ifall det mot förmodan var en förkylning som var på gång. Hade exakt samma symptom förra året fast då en vecka senare. På pappret är jag allergisk mot pollen, gräs och gråbo. Troligtvis det som spökade för på torsdagen vaknade jag upp kärnfrisk och tur var väl det då intervaller tillsammans med min lagkamrat Johan Häggström stod på menyn. Johan hade ankommit till Östersund kvällen innan för att bedriva några dagars träning samt midsommarfirande innan landslagslaget skulle vidare på läger i Torsby.

Planen för torsdagen var att springa löpintervaller på bana. Eftersom Hofvallen (som ligger en kilometer från där vi bor) håller på att restaureras just nu så fick vi ta bilen till Krokom för att kunna genomföra passet. Inget fel med det då löparbanan i Hissmofors var riktigt fin! Efter en kort uppvärmning körde vi 1 x 10 min tröskel (blev 10.30 då vi sprang 3 km), 3 x 1000 meter AIII+ (sub 3 min på alla) och 2 x 400 meter max (1.02 och 1.01, fy fan). Ett kort och effektivt pass! På eftermiddagen blev det två timmar klassiskt på rullskidbanan tillsammans med den tredje lagkamraten Björn. I slutet av passet mötte vi två IFK Mora-åkare i form av Eddie Edström och Axel Ekström. De smidde planer för SM-stafetten i Boden 2020. Tydligen var guldet redan säkrat! Vi får väl se, förhoppningsvis stämmer allt för oss detta år så vi kan utmana om medaljerna, det är verkligen på tiden för det!

På torsdagskvällen ankom min svägerska Pernilla och hennes sambo tillika min gode vän Niklas för att träna, umgås och fira midsommar.

Fredag och midsommarafton bjöd även det på ett intervallpass, nämligen det klassiska 3 x 20 min skate på rullskidbanan! Detta är en tradition jag varit med på sedan 2016 och vi har kört samma bana varje år. Förra året var det ett riktigt pissväder hela veckan och länge verkade som att ingen skulle hålla traditionen uppe. Jag offrade mig dock och genomförde passet själv i spöregn, vind och några få plusgrader (som jag minns det i alla fall). I år var vädret bättre och vi var ett gäng på sex stycken åkare som genomförde intervallerna. Riktigt bra tider i år jämfört med tidigare vilket var en bonus!

På eftermiddagen/kvällen blev det midsommarfirande i Bleka, cirka 3 mil utanför Östersund. En trevlig tillställning med god mat, lekar och dans för vissa (inte för oss norrbottningar). Vi rullade hem mot Strandgatans strax före klockan 23 så blev inte särskilt slitsamt dagen efter. Tre timmar stakning/klassiskt körde vi under lördagen och på eftermiddagen drog jag till gymmet för att köra mitt nya styrkeprogram.

Söndag blev fem timmar träning (2.30 h förmiddag och 2.30 h eftermiddag). På måndag var det dags för ett nytt intervallpass i form av stakintervaller på banan. Blandade trösklar med något hårdare drag. Genomförde passet även om det var riktigt tufft under uppvärmningen och mellan dragen då jag visste att min familjs älskade hund Nilas endast hade några timmar kvar hemma i Teuger.

Bilder:

Spenderade fyra av fem träningstimmar i söndags tillsammans med Eddie.
Utsikt mot friidrottsbanan i Krokom som halvt döljs av min BMW. Loggan ”RÅ” är från min samarbetsbartner RÅ Wellnox som gör juicer i alla dess former. Jag använder mig mycket av deras koncentrerade ingefära som jag tar som en shot på morgonen. Även deras koncentrerade rödbetsjuice använder jag inför skidtävlingar på vintern. De finns att köpa på väldigt många ICA-butiker runt om i landet.
Två timmar klassiskt på rullskidbanan. Eddie, Axel, Björn och jag.
Efter intervallerna. Johan, Hugo (Jacobsson) och Björn.
Familjeporträtt i Bleka!
Jag och Mathias ”Skidzonen.se” Jonasson i fredags. Vi har en komplicerad vänskapsrelation men denna kväll höll vi sams (90% av tiden i alla fall).
Hamburgare i lördags.
En av mina favoritbilder på Nilas (och även mamma för den delen). Inte den bästa fågelhunden men en fantastisk familjehund med många unika egenskaper och egenheter. Han älskade tennisbollar (väl så mycket), åskan, att bära saker i munnen, skogen, åka buss/tåg, vara i händelsernas centrum, ekorrar, bubblandet från när man sänkte ned båtmotorn i vattnet, fiske (samtidigt som fågelintresset dalade ökade intresset att få syn på fiskar), att låsa fast sig vid saker och bara iaktta timme efter timme, att sitta så nära en det bara går i soffan eller följa med ut och träna. En era är definitivt slut nu då den hund jag och syster växte upp med inte längre finns kvar. 12 år blev han och så sent som på midsommar gick han en promenad på sju kilometer med familjen. Under helgen sa hans kropp tyvärr emot och i måndags lämnade han hemmet för sista gången. Fan vad jag älskade den hunden.
Att åka båt och sitta så långt fram som det bara gick måste nog ändå varit favoritsysslan nummer ett.
Juni 2017, glad att mamma och pappa har en till Vorsteh hemma. Uno har nyss fyllt två år.