Sylarna, morbror, Holy Race 2019, roliga träningspass

Hej hej hallå.

Ett dygn i fjällen (eller 28 timmar):

Under förra måndagsmorgonen (5:e augusti) satte jag och Jenny oss i BMW:n, åkte och plockade upp Björns flickvän Lina och sedan styrde vi mot Storulvån (16 mil från Östersund). Vi anlände klockan 10.00 och började den planerade löpningen mot Sylarnas fjällstation relativt snabbt. På sylarna hade jag och Jenny bokat en plats i sovsalen på fjällstationen medan Lina skulle dit och jobba. Löpningen var på 16 kilometer och tog oss 1:45 h. Jag och Jenny hade varsin ryggsäck på uppskattningsvis 4-5 kilo. Där i hade vi lunch, middag, kvällsfika och ytterligare en lunch (för tisdagen). Vi hade även regnjacka och ombyte.

Storulvån till Sylarna, screenshot från appen ”Sweden Topo Maps”. En riktig king-app! Sträckan vi färdades är pedagogiskt ritad i min telefon då kartfunktionen i Garmins app knappt visar någonting.
På väg mot Sylarnas fjällstation.

Efter att ha ätit den medhavda lunchen njöt jag och Jenny av vädret som bjöds denna dag, närmare 20 grader och vindstilla. Sedan tog vi en powernap i sovsalen som stod tom klockan 14.00 innan vi bytte om och förberedde oss för att springa upp på de närliggande topparna Lillsylen, Mellansylen och Storsylen.

Vi följde leden så långt det gick innan den tog slut/delade upp sig i mindre leder. Sedan tog vi helt enkelt sikte på toppen av Lillsylen. Väl där uppe bjöds vi på en magiskt fin utsikt åt alla håll. Vi hade även fantastiskt tur med vädret då det var vindstilla (!) på toppen (1702 möh). Efter en del fotande så sprang vi längs kammen som gick upp på Mellansylen (eller Pyramiden kanske den heter?) och vidare mot Storsylen tillika Jämtlands högsta topp. När vi stod på toppen av Lillsylen såg det ut som att det skulle ta minst 30 minuter upp men därifrån var vi uppe på Storsylen på knappa 15 minuter. Där uppe njöt vi av utsikten, åt varsin kexchoklad innan vi begav oss nedåt via mellantoppen (Mellansylen/Pyramiden?). Vi var nere vid Fjällstationen efter tre timmar och jag hade 2:30 h effektiv tid på klockan. Därefter bastade vi, lagade middag i det tätbefolkade gemensamma köket, spelade Yatzy inne på fjällstationen och sedan var det dags att sova.

Telefonen där de gröna strecken börjar och slutar är Sylarnas fjällstation Vi sprang upp på Lillsylen (1702 möh) först. Markeringen vid 1624 möh är alltså Mellansylen/Pyramiden/vad-den-nu-heter. Storsylens topp (1762 möh)  ligger enligt uppgift typ 30 meter in på norska gränsen.
Toppen av Lillsylen. Min hand snuddar vid den svenska toppen av Storsylen medan den norska och även högsta punkten är den bakre puckeln.
På väg ned mellan Mellansylen (nu kallar jag den fan för det) och Lillsylen (t.v.)

 

Tisdagen började vi med att äta frukostbuffén på fjällstationen, den får 5 av 5 i betyg! Därefter packade vi ihop våra grejer och började löpturen som vi trodde skulle mäta ungefär 36 kilometer (men blev 42 km i slutändan). Packningen var något lättare än första etappen under måndagen då vi hade förbrukat det mesta av vår medhavda proviant. Turen vi sprang gick via Gåsån, Gåsenstugorna, Stähtja (vindskydd) och Tjallingdalen (ingen led, vi följde vattendraget inne i dalen) vidare till Storulvåns fjällstation. För en gångs skull var jag helt ärlig med Jenny varje gång hon frågade hur långt vi sprungit/hade kvar. Vi gjorde det gemensamma beslutet ca. 15 km in i passet att vi skulle ta det långa alternativ som alltså gick genom Tjallingdalen istället för att vända och springa till Gåsån direkt och sedan ta leden till Storulvån. Det var en fin tur där jag hade pigga ben och Jenny hade lite mindre pigga ben. Sista 8 km när vi kom ut på grusvägen vid Tjallingen tog jag hennes ryggsäck och vi växeldrog varannan kilometer. Efter 41,7 km var vi framme vid parkeringen vilket innebar att jag var tvungen att springa ytterligare 500 meter för att få ihop ett maraton. Måste man så måste man! Vi bytte om rätt snabbt vid bilen, åkte in till Åre och åt på Creperian innan vi styrde hem mot Östersund.

Sträckan vi sprang under tisdagen.
Jenny vid vindskyddet i Stähtja. Här har jag uppskattat att vi hade 15-16 km kvar medan det snarare var 20-21 km. Lyckligt ovetandes alltså.
Vindskyddet i Stähtja. Vi sprang in i dalen som syns rakt fram (till höger om berget).

Två fina heldagar i Jämtlandsfjällen! Ca. 9:30 h effektiv löptid blev det och vi var rätt möra båda två under tisdagskvällen.

Äh, va fan lika bra att göra en snygg summering av löppassen vi gjorde:

Dag 1:

Etapp 1 (kl 10 – 12):

  • Effektiv löptid: 1:48 h
  • Sträcka: 16 km
  • Höjdmeter: 600 m
  • Underlag: Väldigt upptrampad stig. Mycket spång. Väldigt många vandrare. Sträckan Storulvån – Sylarna är rena rama E4:an jämfört med de andra lederna vi sprang på senare.

Etapp 2 (kl 15.30 – 18.30):

  • Effektiv löptid: 2:28 h
  • Sträcka: 12,2 km
  • Stigning: 873 m
  • Underlag: Stenig led till en början, blött i typ 300 meter, sedan i princip bara klappersten från dess att leden slutar.

Dag 2:

Etapp 1 (kl 9.00 – 14.30):

  • Effektiv löptid: 5:11 h
  • Sträcka: 42,2 km
  • Stigning: 722 m (och 998 fallmeter)
  • Underlag: Fina leder hela vägen till Tjallingdalen, där finns inga officiella leder men man hittar små stigar där folk har vandrat. Vi följde vattnet hela tiden. Grusväg i 8 km i slutet.

Morbror:

I fredags föddes min systerdotter Edith. Fantastiskt kul och känns smått overkligt att vara morbror! Har aldrig varit speciellt intresserad av bilder på bebisar tidigare men nu har jag blivit helt besatt! Nästa vecka får jag äntligen träffa henne då jag ska upp till Norrbotten igen!

Magnus och lillasyster Elins Edith.

Holy Race 2019:

I lördags sprang jag Max Novaks och Mattias Bångmans löptävling Holy Race som gick av stapeln för första gången. De arrangerar även Hällrace som jag sprang i maj. 12 kilometer löpning längs prästens gamla vandringsled från kyrkan i Alsen till kyrkan i Ede. Arrangören hade lagt ned väldigt mycket arbete på att restaurera denna gamla led och över 800 meter spång hade lagts innan tävlingsdagen.

Jag hade inte förberett mig nämnvärt för denna tävling utan såg det som ett fint tävlingsmoment under en tung träningsperiod. Dock så har formen senaste veckorna varit god och då är det extra kul att tävla. Målet för dagen var att inte öppna för hårt då jag gjort det varje lopp jag deltagit i när jag tävlat i Offerdals socken.

Starten gick och jag la mig som 5:a tror jag. Gick rätt behagligt och när det planade ut efter en kilometer gick jag upp då jag ville ha lite mer fart på platten. Tror jag fick dra i 5 sekunder innan Emil Meijer passerade och la ett ännu högre tempo. Kändes väldigt bra i benen och kunde gå med utan problem. Vid 3 kilometer hamnade vi på en grusväg och där drog Emil och Rasmus Hörnfeldt upp ett hårt tempo och jag tror vi var nere på 3:10 min/km ett tag. Där fick jag slita ordentligt och jag kände även att min mage inte hade en bra dag. In mot den långa stigningen gick Rasmus riktigt starkt och han fick lucka ned till mig, Emil, Håkan Emilsson och Olle Olsson Bad. Jag pinnade på uppför och fick lucka ned till 3:an, 4:an och 5:an i loppet samtidigt som jag tappade mot Rasmus. Benen kändes pigga men varje gång det blev någon kortare utförsbacke kändes det som att magen skulle rasa. Just innan spurtpriset på toppen var Håkan Emilsson ikapp mig och jag insåg då att jag skulle behöva gå på toa om jag skulle kunna ta mig i mål. Uppe på toppen av backen sprang jag in i fikatältet som var placerat där och greppade några servetter innan jag sprang ikapp Håkan. Där började dock den långa utförsbacken på ca. 200 fallmeter. Läget blev fort ohållbart och jag vek av från stigen och gjorde ett ”pitstop” på ca. 15-20 sekunder. Väl nere väntade cirka 3 kilometer löpning på flack terräng och jag fick lägga mig i ett tempo där magen tillät mig utan att rasa igen. Inte den roligaste känslan men benen var i alla fall pigga.

Gick i mål som 3:a, 55 sekunder efter Rasmus som vann och 25 sekunder från Håkan på andra plats. Kul med pallplats även om de efterföljande 48 timmarna slet hårt. Min mage var helt förstörd och under måndagskvällen var jag människa igen. Antingen fick jag löparmage deluxe eller så hade jag fått i mig något dåligt.

Riktigt imponerande arrangemang av Max och Mattias, inte helt enkelt att lösa en tävling med start och mål på olika ställen. I mål bjöds det på falafelbuffé och liveband.

Sträckan Alsen till Ede. Starten innebar att prästen stod på en pall framför startfältet och höll en kort bön innan startsignalen var hans ”Amen”.
Höjdkurva. Jag sket väl någonstans mellan 33:14 och 35:22 markeringen ifall någon vill veta.
Jag, Håkan, Rasmus samt arrangören Mattias. Foto: Jens Nilsson
Resultat Holy Race 2019.

Övriga träningspass från senaste tiden:

Tre timmar cykel med Oskar Kardin och Emil Persson: Söndagen den 4:e augusti (det var länge sedan jag bloggade…) cyklade jag tre timmar MTB tillsammans med Oskar och Emil. Vi körde ”Frösön runt”, Bynäset samt årets SM-bana ute vid flygplatsen på Frösön. Hade veckans 10 sämsta minuter då jag först kraschade (fastnade i en rot), blev stucken i magen av en geting och sedan kraschade igen genom att fastna med däcket mellan plankorna i en lastpall. Annars var det kul.

8 x 7.15 – 7.45 min Vallsundet med Anton Karlsson: Förra onsdagen (7:e augusti) körde jag stakintervaller tillsammans med Anton Karlsson. Åtta gånger uppför Vallsundet (utan att köra extrasvängen). Varierande väderlek med mestadels blöt asfalt. Vi hade ändå fina tider. Kändes riktigt bra och kanon att få träna med Anton som alltid har bra koll på teknik. Fick några bra tips att ta med mig.

Fem timmar träning i måndags: Tre timmar skate på förmiddagen, två timmar klassiskt på eftermiddagen. Totalt blev det 85 km varav ca. 77 km var rullskidbana (är typ 2 km fram och tillbaka från mig). 1400 höjdmeter. Magen fungerade inte så bra så fick kämpa för att få i mig energi. Skrev dessutom ett kemiprov i 2.5 timme på kvällen (pluggar kemi i sommar, tar igen för gamla synder under gymnasietiden). Sov ganska gott den natten.

4 x 10 minuter (med extra kryddning) skidgång på B-bandet: Tidigare i sommar dog min mobiltelefon under B-bandet på NVC. Lång historia kort så upptäckte jag då när jag skulle krypa in och hämta den att bandet kunde gå upp till lutningen 25%! Wow, lycka! I tisdags var jag tvungen att testa detta i samband med mina skidgångs/hufsintervaller. Riktigt gött att hufsa i den lutningen! Tog fint i baksida lår.

En nöjd Anton efter 60 min intervalltid.

Fy fan, nu har jag skrivit i snart 2,5 timmar, det tar tid när man ska redigera bilder o.s.v. Om du har läst detta och uppskattade innehållet kan du ju ge mig en klapp på axeln nästa gång vi ses.

Jenny är på Alliansloppet och jag har idag hämtat hem hennes nya blomma från Frida Hallquist. Mitt mål är att inte ta död på den. Vår lägenhet kan ibland gå under namnet ”Blomkyrkogården” när Jenny var bortrest en längre tid och jag har varit hemma själv.