Skandinavisk Cup i Nes

Tja!

Skriver några ord om de två distansloppen jag körde i norska Nes i helgen. I förra blogginlägget skrev jag att snöläget var riktigt dåligt men tack vare att de skottade under fredagskvällen så lyckades de rädda 5 km-banan. Skulle nästan kunna sträcka mig så långt och säga att förhållandena blev helt okej!

Lördag, 30 km skate: Det lopp jag hade störst förhoppningar att åka riktigt fort på. Inledde loppet med att dra själv i 10 km innan jag fick draghjälp av en norrman som åkt ett varv mer än mig. Stora tåg bildades ute på banan men jag deltog inte i dem. Hamnade så småningom själv igen och fokuserade på att hålla hög fart. Med drygt ett varv kvar blev jag ikappåkt av två åkare som startat en minut respektive en och en halv minut bakom. Hängde på dem. Med tre kilometer kvar tänkte jag hjälpa till med dragjobbet så jag gick om i långbacken, hoppskateade i 15 sek, stumnade, klev åt sidan och stakade. Blev kallad jävla idiot och jag kunde bara hålla med om det. Lade mig i rygg och hängde på in i mål. Vackert. Slutade 29:a i loppet, 3:28 min efter segrande Finn Hågen Krogh. Att ta poäng i skandinaviska cupen när tävlingarna hålls inte Norge får ändå ses som godkänt. Hade hoppats på mycket mer så klart men hade inte mer denna dag.

Resultat

Söndag, 15 km klassiskt: Hur ska jag återberätta detta märkliga lopp egentligen? Jag får göra ett försök. Öppnade bra första kilometern, hörde att jag låg två-tre sekunder bakom de som ledde. Kom in i första långa backen, kändes som att jag hade blanka skidor ”kken, ska det vara så här idag?”. Fortsatte att tugga på i ett hyfsat tempo och märkte att skidorna greppade (det var bara i långbacken de inte ville sitta, var tydligen inte ensam om det). Ytterligare någon kilometer senare i den snabbaste utförslöpan korsade jag en isfläck och kände hur skidorna försvann under mig. Kraschade hårt. ”kk stns jvl skt hlvt*”. Tappade en hel del tid och en stor nypa fokus för att uttrycka mig milt. Antog att Niklas Dyrhaug som startade 30 sekunder bakom mig skulle susa förbi men han syntes inte till.

Försökte arbeta mig in i loppet, varvade och förstod att jag var långt efter täten. Vid 7 km var Dyrhaug ikapp. Efter ytterligare en kilometer började han prata med en ledare vid sidan om spåret och jag märkte att han halvt gav upp. Speciell känsla när den som åkt ikapp 30 sekunder ger upp för att det går dåligt. Skulle just ta över dragjobbet då Eirik Brandsdal kommer ikapp. Vi bildar en tremanna-klunga där sista varvet går fort och vi tappar endast 10 sekunder på segraren. De fruktansvärt mediokra första 8-9 kilometerna hade dock förstört för mycket och jag klättrade från en 104:e plats (haha) till en ytterst blygsam 58:e plats, 1:47 min efter segraren. Det fattades dock enbart 30 sekunder till topp 30 vilket ger en placering/sekund. Rätt tight om placeringarna där ute.

Resultat

Nej, den här helgen var inget vidare! Tur att vi bara är i början av januari.

15 km klassiskt i Idre i början på december, en bättre dag på jobbet.