November

Hallå!

Säsongen närmar sig och det är dags att kicka igång den här bloggen på riktigt. Tycker det är roligast att skriva race-rapporter (förutom när det gått kasst) och nu är vi bara två och en halv vecka bort till Bruksvallspremiären. Börjar bli några av dessa premiärer som man åkt nu och som vanligt gäller det att minnas att det bara är några vanliga skidtävlingar man ska köra, så jävla lätt att man bygger upp denna tävlingshelg som någonting större och mer komplicerat än vad det egentligen är. Lätt att säga nu så klart men just nu längtar jag verkligen till att få börja tävla igen.

När säsongen slutade i förtid i våras hade jag just fått göra mina två första världscupstarter och placerat mig topp-30 i båda vilket var en gigantisk milstolpe för mig. Jag var väldigt motiverad att träna under våren och samlade många timmar på snö. Jenny var less att jag inte bara kunde åka våra distanspass där uppe i Norrbotten och bara koppla bort träning och istället bara glida runt istället för att pausa klockan och konstant ligga över 60% av maxpuls. Alla fungerar vi olika och jag tycker det är roligast att träna när man ”tränar”. Är man störd så är man, för gammal för att omprogrammera hjärnan nu. När snön försvann var jag fortfarande väldigt motiverad och tog aldrig ut någon riktig semester, känd att jag hellre ville träna och fortsätta utvecklas istället för att ge bort flera veckor. Hela sommaren rullade på bra och egentligen har hösten också gjort det, har varit väl så sliten i perioder men då har vi tagit lugnare dagar. Aldrig förr har jag tränat så mycket och så länge kontinuerligt och jag hoppas det kommer ge utdelning.

 

Trots Covid-19 så har jag varit på en hel del träningsläger i sommar och höst. Jag uppskattar den sparring och miljöombyte som man får vid läger och med Piteå Elit och Team Svenska Spel så har jag verkligen haft riktigt jäkla bra sparring hela barmarkssäsongen. Lägg även till skiduniversitetet och våra gemensamma träningspass i Östersund, mer än så kan man knappast begära.

Det har ju som sagt varit en speciell vår, sommar och höst men jag tycker vi har kunnat följa rekommendationerna bra och folk som deltagit på dessa läger har varit friska även efteråt. Har nämnt det tidigare men jag tror att anledningen till att så många jag känner varit friska är för att resten av Sverige sköter sin handhygien och håller sig hemma vid sjukdom, någonting som jag vi skidåkare vanligtvis är noggranna med vare sig det är pandemi eller inte.

Under vecka 43 var jag på årets sista träningsläger med Team Svenska Spel Östersund och denna gång bedrev vi tävlingen på snö i Vålådalen. Vi hade riktigt bra förutsättningar med minusgrader och en kanonfin slinga på 2.5 km. Efter lägret tränade jag på några dagar hemma i Östersund och hann bl.a. med ett jävligt bra pass på b-bandet innan jag tyvärr insjuknade i en tre dagar lång (kort?) förkylning, hade riktigt ont i halsen en natt för att sedan vara mer eller mindre symptomfri två dagar senare. Testade mig för Covid-19 men fick ett negativt provsvar. Skönt att ha ett så pass kort sjukdomsförlopp men jag hade gärna haft det någon vecka tidigare, nu missade jag ett maxtest samt landslagets träningstävlingar i Vålådalen där vi i Svenska Spel var inbjudna . Jaja, nu har jag varit tillbaka i träning ett tag och imorgon väntar första intervallpasset sedan jag insjuknade. Hoppas att man kan göra ett relativt stabilt pass på b-bandet.