Träning i Vuokatti

Hallå.

Jodå, vi tränar på här i finska Vuokatti. Riktigt grym träningsort med en slalombacke 10 minuter jogg från hotellanläggningen och fem minuter till rullskidbana och tunnel. Det enda jag kan klaga på är väl maten, finsk och svensk matkultur är lite olika. Främst är jag väl väldigt less på potatis men idag till middag fanns det faktiskt ris att välja istället så det var en glad överraskning.

Detta läger tränar vi på ”lagom” hårt, d.v.s. inga pass över 2.5 timmar och bara två renodlade intervallpass. Däremot har vi ingen ledig eftermiddag så totalmängden kommer ändå sluta på ca. 24 timmar.

I förrgår körde vi 7 x 8 min skate på rullskidbanan, som de flesta andra väljer vi att inte köra fartpassen på snö så här i september, egentligen har jag inget bra svar på varför men det är väl främst p.g.a. kylan i tunneln och att det är rätt mycket folk där inne.

Nåväl, 7 x 8 min (tot. 56 min) blev det på en väldigt platt bana då stora delar av rullskidbanan var avstängd dagen till ära p.g.a. skogsavverkning. Vi körde impuls i början och slutet av varje intervall. Vi körde två varv på en slinga som tog 4 min och det blev ändå helt okej, bra att träna på att hålla fart på de lätta partierna. Iivo Niskanen hade också skateintervaller och vid två tillfällen åkte jag med honom, det gick bra men oklart vad han hade för hjul. Dessutom körde han varannan intervall med viktväst! Mäktigt.

Igår hände det inget spännande, skidtunnel på förmiddag och gym på eftermiddag.

Idag hade vi ett distanspass i tunneln på förmiddagen innan det var dags för lägrets höjdpunkt, skidgångsintervaller! Mia körde klassiska intervaller på banan istället så det var upp till mig och Jennie att springa upp och ned i slalombacken. Upplägget var följande:

  • 4 min 15/15
  • Vila
  • 4 min 15/15
  • Vila
  • 6 min 90/30 (här hade jag högst maxpuls på 94%)
  • Vila
  • 4 min 30/30
  • Vila
  • 4 min 30/30

Jag körde med vätskebälte med mobilen i och på den hade jag appen ”HIIT interval timer” som jag använde på 15/15 och 30/30 för att slippa titta på klockan. Jag och Jennie försökte se till att vi startade varje intervall kring varandra så vi kunde fightas, hon var stark och jag hade en medium-dag så det blev riktigt bra!

Imorgon åker vi hem till Sverige. Alltid skönt att rulla över gränsen och ”tjäna” en timme.

Bilder:

Vuokatti

Hej!
Söndag efter lunch åkte jag upp till Luleå och svärföräldrarna. Måndag morgon blev jag upplockad av Piteå Elit-bussen med Karl Edenroth bakom ratten. Slutdestinationen var Vuokatti och dit anlände vi strax efter lunch. När vi klev in i vår stuga blev bokningsansvarige herr Edenroth väldigt konfunderad då verkligheten inte motsvarade bilderna på hemsidan (på långa vägar). Vi åkte direkt tillbaka till receptionen där hon erkände att vi fått ett boende som inte motsvarade det vi bokat och att de eventuellt dragit en fuling. Istället fick vi byta till en av de nybyggda lägenheterna som sitter ihop med huvudbyggnaden så det löste sig bra! Efter att ha käkat eftermiddagsfikat drog vi ut och körde ett distanspass på rullskidbanan.
Så här skulle stugan se ut:

Så här såg det ut:

Nej, det var inte 75 kvm, snarare 50.
Viss skillnad ändå..

Igår, måndag, körde vi 2.30 timmar i skidtunneln på förmiddagen med en del fartlekar (kontrollerad acceleration upp till maxfart, håll den i ca. 8 sek). På eftermiddagen blev det ett kort men tufft intervallpass stakning med 30 och 60-sekunders intervaller. Fyfan, man hinner bli trött på så kort tid ändå.



Idag kör vi 2.30 h + 2.00 h i tunneln. Kul att vara tillbaka på snö, visst känns skateskidorna något långa men man kommer fort in i det. Idag åkte jag klassiskt på förmiddagen och det kändes som att jag inte gjort annat i sommar. Det är väl åren som gör det.
Skidtunneln här är 1250 meter lång med en stigning på 26 höjdmeter. Man åker bort och sedan vänder man så fram och tillbaka blir det alltså 2.5 km. Väldigt många finska längdskidåkare är bosatta i Vuokatti men trots det så är det ändå få finska åkare i tunneln, istället är majoriteten koreanska och kinesiska längd- och paralympicåkare.
Om jag får gissa så är det 5:e eller 6:e gången jag är här. Däremot har jag aldrig varit i Torsby på sommaren vilket kan låta häpnadsväckande, dock är det bara 50 mil från Piteå jämfört med väldigt många fler till Torsby.
Vi kommer ligga på läger här fram till söndag. Vi är bara tre åkare: jag, Jennie Öberg och Mia Eriksson. Coach är Karl Edenroth. De andra har/ska ha landslagsläger eller är sjuka/skadade/har förhinder.

Litet men rutinerat gäng
Skidtunneln

Träning, sponsorer, utrustning

Hallå!

Tillbaka i Östersund efter några veckor borta.

Bröllop:

Bröllop i lördags alltså för min barndomskompis Benne som numera bor i Luleå tillsammans med sin Linnéa. Jag och Benne började i samma klass i 2:an på lågstadiet och höll ihop under hela grundskoletiden. Något år efter gymnasiet umgicks vi inte lika mycket men de senaste tre åren har vi nog hängt tillsammans fyra-fem gånger per år då jag försöker träffa honom varje gång jag är uppe i norr. Vi har även en nybliven tradition där vi ser alla nya Star Wars-filmer tillsammans med ytterligare en barndomsvän, Oskar. Benne och Oskar är väl de vänner jag umgås mest med som inte har någon bakgrund inom elitidrott, däremot delar de mina övriga intressen som science fiction-filmer och tv-spel.

Som sagt så tog jag Bennes svensexa den 25 augusti på största möjliga allvar. Min bästa idé för dagen var att göra en uppföljare till en Star Wars-film vi spelade in som 11-åringar. Originalfilmen från 2003 fick vi lov att producera under skoltid då det varje fredag fanns en lektion som hette ”elevens val”. Benne bodde bara två minuter från skolan så under ett skolår var tanken att vi skulle filma och innan skolavslutningen visa vad vi lärt oss för klassen. Dock var vi inte så tidseffektiva utan ägnade mesta tiden åt att spela dator och peta i näsan. Resultatet på filmen blev därefter… Minns jag rätt så klipptes den ihop typ tre år efter.

Inför svensexan så ägnade jag tiden vid sidan om träningen till att hitta liknande kläder och rekvisita som vi hade då. Jag skrev även ett manus med 15 scener där dessa numrerades så att vi skulle kunna vara så effektiva som möjligt då dagen var fullspäckad och vi endast hade två timmar för filminspelningen. Allting under filmskapandet flöt på perfekt och vi hade sjukt kul. Veckan innan bröllopet (1:a september) så ägnade jag ett tiotal timmar till att klippa ihop scenerna (även detta gick jag in för till 110%). Lagom till efterrätten på bröllopskvällen var det dags för världspremiär av ”Star Wars 2” och jag är mycket nöjd med mottagandet! Överlag blev det en fantastisk dag/kväll för Benne och Linnéa och det var en stor ära att få vara med.

Två screenshot från ”Star Wars 2”.
Vigsel. Här står jag faktiskt och gråter, vem fan hade kunnat tro att Benne skulle hitta en kvinna och gifta sig? Inte då jag!
Epic win här. Alla andra klarade bara av att hålla i två eller max tre stycken skyltar, jag håller i fyra!

Träning:

Livet som heltidsskidåkare flyter på. Jag har fortsatt leverera stabila intervallpass. Detta är dock någonting jag gör varje sommar så det gäller att tänka till nu i oktober/november. Sedan jag bloggade senast har jag kört två korta men intensiva intervallpass med maximalt arbete kring 30-120 sekunder. Imorgon väntar ett skatepass på Östersunds rullskidbana tillsammans med min lagkamrat Björn Sandström. Mellan passen ska jag köra en screening tillsammans med landslagets Marcus Bystedt. Detta får vi via skiduniversitetet, riktigt bra. Från och med igår och fram mot säsongen tänker jag även börja gå hos Access Rehab här i Östersund och få ”idrottsmassage”, vi har halva priset hos dem (även det via universitetet). Tänker att det kan vara bra att hålla benen så fräscha som möjligt nu sista månaderna in mot säsong. Hade mitt första besök där igår och det kändes både givande och smärtsamt.

Sponsorer och samarbeten:

Senaste månaden har det blivit klart att Nåiden Bygg AB samt Sjölund & Öhrberg AB fortsätter stötta mig. Jag har även en nytt samarbete på gång som borde bli klart den kommande veckan. Tillsammans med huvudsponsorn Älvsbyhus innebär det att jag har en stabil grund att stå på. Jag har aldrig haft det så tryggt ekonomiskt som inför denna säsong vilket är jag väldigt tacksam för. Många år bakom sig har man med en otrygg ekonomisk situation och det tär på psyket. Jag har den stora förmånen att kunna fokusera helt på mitt idrottande och har haft så de senaste fyra åren (även om de två första åren var riktigt på gränsen till vad man kan överleva på).

Utrustning:

Fick hem ett paket från min nutritionspartner Umara i veckan. Det innehöll ca. 10 kg sportdryck så nu borde jag klara mig i någon månad (år) till! Jag använder kolhydrater under majoriteten av mina intervall- och distanspass.

Förutom en gigantisk hink på 6.6 kg fick jag även hem 400 g-burkar, smidigt när man reser på tävlingar och läger.

Lite nya Under Armour-kläder och fem-sex nya Oakley-par så borde jag vara redo för höstens träning.

Fortfarande sugen på Jawbreaker Pop Fade.
Wind Jacket 2.0 i matt orange, riktigt läckra tycker jag.
Äger fortfarande (!?) inga Flight Jacket. Sugen på dessa med nya Prizm Low Light, under vintern blir det ju ca. 30% träning i mörker.
Slutligen fick jag igår en inbjudan till Bröllop i Australien! Taskig timing dock med mitten av januari, SM är väl typ 10 dagar senare…