Gällivarepremiären

Hallå!

Saxnäslägret följdes av några dagar i Älvsbyn och Luleå innan jag i onsdags rullade upp mot Gällivare för årets tävlingspremiär. Tävlingarna hölls i vanlig ordning på Hellnerstadion och distanserna för helgen var 10/15 km skate, 10/15 km klassiskt och klassisk sprint. Distansloppen gick på det kuperade och väldigt intensiva 5 km-spåret medan sprinten gick på ytterligare en ny version av sprintbanan. För en gångs skull startade även herrarna före damerna under alla dagar, skönt det att slippa vänta på att få starta.

Fredag, 15 km skate: Öppnade lite väl passivt under första varvet, gjorde ett okej andra varv och ett riktigt bra sista varv där jag gick från placering 18 till 10 om jag minns rätt. Ut på mitt sista var hade K-J Westberg åkt ikapp 30 sekunder på mig men just då började jag få upp ordentlig fart så sista två kilometerna in i mål drog jag. Minns jag rätt så regnade det under loppet så ut från första varvet slängde jag glasögonen till coach Jocke, obehaglig upplevelse att åka utan glasögon måste jag säga! Hade tyvärr inget val då sikten var noll med dem på. Slutade som sagt 10:a och var 9:e svensk, mitt bästa lopp i premiären och ett av mina bättre 15 km skate historiskt sett också. Riktigt kul! Johan och Björn blev 2:a respektive 4:a så alla herrar från klubben som kom till start slutade topp 10. Tjejerna gjorde även de bra lopp.

15 km skate Gällivarepremiären. Foto: Bildbyrån

Film från första varvet:

Lördag, 15 km klassiskt: Riktigt vallaföre denna dag med temperatur kring nollan och olika förhållanden ute på banan. Många olika kombinationer av fäste var aktuella denna dag med både burkvalla, klistergrund eller rent klister. Jag körde med burkvalla och hade okej fäste i ett varv, sedan slet jag någonting oerhört med att få fast skidorna i de allt blankare spåren. Hängde på armarna uppför och sprang utanför spåren. Kände även hur tekniken fallerade allt mer. Gjorde ett okej första varv men sen hörde jag hur jag tappade placeringar och i tid och ut på sista varvet ville jag bara att det skulle ta slut. Gav inte upp men kan inte heller påstå att jag slet ihjäl mig. Gick i mål och trodde att jag var en bra bit över fyra minuter efter men såg på klockan att det ”bara” var + 2.22 efter Dario som vunnit. Det gjorde det nästan värre då jag förstod att jag hade potential att göra ett riktigt bra lopp. Slutade 31:a.

Att åka med stängd mun är sällan ett bra tecken. Foto: Bildbyrån

Söndag, klassiskt sprint: Samma förhållanden som under lördagen men nu men med kanonskidor under fötterna. Tyvärr gjorde jag ändå ett väldigt mediokert kval och åkte ut med 1.5 sek från avancemang. Besviken men trots allt det närmsta jag varit att kvala vidare från prologen i premiären. Resten av klubben imponerade något oerhört i alla fall med två damåkare och två herråkare i finalerna!

Summering: Väldigt blandade känslor från helgen, fredagen var riktigt bra och lördagen hade väldig potential. Söndagen bryr jag mig inte alltför mycket om. Kan ändå lämna Gällivare med känslan att formen finns där och att vi prickat rätt med träningen senaste tiden. Även enormt kul att klubben kanske gör sin bästa premiär någonsin där fem åkare får åka till världscuppremiären till Ruka och med Martin (Bergström) som förmodad reserv. Att fem av nio åkare från klubben som tävlar denna helg kvalificerar sig till världscupen är fan riktigt mäktigt och visar att Piteå Elit gör väldigt mycket rätt som förening, både bland åkare, ledare och vallare.

Nästa tävlingshelg för min del blir Idre och Volkswagen Cup 6-8 december. Fram tills dess kommer jag jobba på att få allt att stämma där.

Årets tredje träningsläger i Saxnäs

Hallå!

Just nu är det torsdagskväll i Saxnäs och jag ligger här i sängen och knapprar lite på tangenterna. Har befunnit mig i Västerbottensfjällen sedan i fredags förra veckan. Med mig denna vecka har jag haft min vän tillika klubbens serviceman och allt-i-allo Karl Edenroth. Tanken var att fler från klubben skulle ansluta men av olika anledningar så blev jag den enda åkaren på plats från Piteå Elit.

Som rubriken skvallrar om så är detta det tredje träningslägret under detta träningsår som jag bedriver i Saxnäs. Som bekant var vi ju här i våras på det traditionsenliga och uppseendeväckande ”vecka 17”-lägret i slutet av april/början på maj. Med uppseendeväckande syftar jag på att det är få saker som väcker så många känslor i skidsverige som att träna 30 timmar första veckan av träningsåret.

1:a maj 2019: AIII+ intervaller i form av löpning med stavar.

Det andra lägret i Saxnäs hölls i slutet av oktober då jag och Karl tog tillvara på den första snön. Då (liksom nu) fanns det 17 kilometer skidspår att njuta av. Dock så var förhållandena ytterst sköra så det var aldrig på tal om skidtester då. Det är det dock skillnad på denna gång då vintern har anlänt på riktigt. Sedan vi kom hit i fredags förra veckan har det snöat nästan varje dag och temperaturen har ibland legat på närmare -20 grader.

Det har varit ett riktigt bra träningsläger måste jag säga, med hjälp av Karl har jag kunnat testa igenom mina nya skateskidor samt alla mina kallförespar för klassisk åkning. Riktigt värdefullt att det är just Karl som är med och testar då det är han som kommer ha ansvaret över mina skidor under flertalet helger i vinter.

Under de första dagarna vi var här fanns även Team Igne på plats med bl.a min ”svåger” Niklas Henriksson och min f.d. klubbkamrat från Bodens SK, Klas Nilsson. Trevligt att få träna med dem under några pass! I söndags anslöt även Östersunds SK som min sambo Jenny numera tävlar för.

Imorgon kommer jag köra en träningstävling i form av 10 km skate innan jag och Jenny åker hem till Norrbotten. På onsdag nästa vecka åker jag upp med klubben till Gällivare för att äntligen få börja tävla igen! Tror aldrig jag längtat efter en säsongspremiär som jag gjort detta år. Det borde vara ett gott tecken.

Det blir fan inte mycket bättre än så här!
Jodå, snö finns det i Saxnäs.
Team Igne med Johan Lövgren, Klas Nilsson och Niklas Henriksson kör stakintervaller uppför vägen mot Satsfjället.
Skidtester med Karl i onsdags. Lyckades pricka in den kallaste eftermiddagen. -21 grader visade bussen när vi skulle köra hem.

November – snart börjar det roliga!

Tja! Då var vi äntligen inne i november månad och det är bara 2.5 veckor kvar till premiären i Gällivare. Helt ärligt skulle jag gärna börja tävla redan nu då denna period bara känns som att man går och väntar på någonting (framförallt att lägga barmarkssäsongen bakom sig och plocka fram längdskidorna).

Snötillgången i Vinterstaden har varit en vecka senare än tidigare år och det var först i måndags som arbetet med att lägga ut den sparade snön började. På lördag kommer vi ha 1.7 km och sedan kommer spåret förlängas kontinuerligt som jag förstått det. Det är dock ingenting som berör mig då jag på fredag efter lunch kommer styra BWN:n mot Saxnäs för klubbens sista träningsläger. Där kommer vi stanna i en vecka och bedriva träning på milslånga natursnöspår. Ser fram emot det!

Träningsförutsättningarna i Östersund har varit bra hela hösten tycker jag, det är väl främst från och med förra veckan som det började bli problematiskt med snö och is på vägarna och inget längdskidspår att vända sig till. Under förra veckan har jag kört en hel del på rullskidbandet på Vintersportcentrum samt varit en sväng till Vålådalen där jag, Björn Sandström och Hugo Jacobsson stannade en natt i Trillevallen (ca. 20 min bilfärd från Vålådalen). Totalt fick vi tre skidpass under det dygn vi var borta från Östersund.

Två fräscha och fotogeniska grabbar som nyss bränt av ett Skierg-pass. Vi körde 4 x 1000 m, 15 min med 30-60 (10 st alltså) samt en avslutande 1000 m.
Torsdag till fredag förra veckan tränade vi i Vålådalen. Riktigt fina förhållanden på det 2.5 km långa spåret. Under fredagen körde vi skateintervaller.

Igår (tisdag) körde jag stakintervaller samt några diagonalintervaller på b-bandet på Vintersportcentrum. Med mig på passet hade jag Lager 157:s Anton Karlsson som bistod med tekniktips samt skötte hastigheten på bandet. Riktigt givande och bra pass! Film:

 

Försök på 110 kg bänkpress och sub 9 min på 3000 m

I söndags var det då dags för ett officiellt försök på mitt livsmål, 110 kg bänkpress och sub 9 min på 3000 meter under samma dag.

Största frågetecknet innan denna dag trodde jag skulle vara bänkpressen. Jag tränar inte det längre då Jocke tycker att jag inte behöver lägga energi på det vilket jag köper. Under hösten har jag slängt in något bänkpress-set lite sporadiskt mellan några övningar där jag kört något set på 95% av max och sedan kört ett max-set innan jag gått vidare i mitt styrketräningsprogram. För två veckor sedan lyfte jag 105 kg under två olika set samma kväll. Däremot hade jag inte testat på 110 kg innan denna dag. Dessutom ligger min kroppsvikt på ”matchvikt” just nu och då får man nästan räkna med att man inte är lika stark som under sommaren då man har lite mer massa på kroppen.

Nåväl, Söndagen inleddes alltså med ett besök på STC City där jag körde en kort uppvärmning innan jag lastade på 110 kg. Jenny var med och passade. Var riktigt nervös innan lyftet då man oftast bara har ett försök i kroppen. När det väl var dags så gick det oväntat lätt och törs jag gissa så skulle jag tro att jag hade kunnat lyfta 112.5 eller 115 kg denna dag.

110 kg.

Därefter styrde jag kosan mot Hofvallen där Östersunds skidklubb skulle springa ett s.k. Coopertest d.v.s. 3000 meter. På plats hade jag även en personlig hare i form av Oskar Kardin som var nyss hemkommen från Mallorca där han sprungit på 8.28 min (!). Under natten hade det tyvärr fallit en del snö. Som tur var så ställde Östersunds SK:s Jonatan Thoresson upp och skottade innerbanan åt oss, tack för det!

Planen som jag och Oskar hade satt upp var att ligga på 3.00 min/km alt. en-två sekunder under det och sedan köra ett spurtvarv. Tyvärr märkte jag efter två varv att jag inte hade en bra dag. Första kilometern gick på 3.01 och nästa på 3.03. Visste att jag var tvungen att springa sista kilometern på 2.56 min, tyvärr lyckades jag inte med det utan sprang på 3.00 min vilket jag en sluttid på 9.04 minuter. Lite surt men jag var inte alltför besviken då det ändå var ett nytt PB.

Med facit i hand skulle jag väl inte väntat till november med detta försök. Min bästa löpform var nog för en månad sedan. Däremot ville jag vänta in Oskar som skulle ställa upp som draghjälp. Ska göra ett nytt försök till sommaren i alla fall, nu vet jag vad som krävs!

Spurten med Jenny som skriker och Oskar som springer jämsides och hejar på. Inget fel på min support denna dag alltså: