Läger i Saxnäs

Hej!

Ursäkta dålig uppdatering, tränat på ordentligt i Saxnäs och där i mellan har jag pluggat för en tenta som jag skrev i fredags. Har tagit upp mina historiestudier igen, mest för att det är intressant men också bra att ha något vettigt att göra vid sidan om förutom att titta på film.

Saxnäs:

Vi ankom under fredagen den 27:e april, tillika min 26:e födelsedag. Efter ett förmiddagspass på 2.30 h runt det nya 20 km-spåret som Stefan dragit upp runt ett närliggande fjäll väntades middag och sedan tårta som klubben fixat, tack för det!

Första träningspasset, episkt bra förhållanden.

Dagarna rullade sedan på i snabb takt där vi kombinerade väldigt mycket träning med fantastisk mat på Saxnäsgården, man blir aldrig besviken där. Under lägret bodde jag med min käre vän Karl Edenroth som sedan 1:a maj är anställd på halvtid i klubben som materialare och allt-i-allo. Han hjälpte till att testa skidor under lägret och bl.a. testade vi igenom mina klisterpar. Blir riktigt grymt med en anställd serviceman, det kommer ta klubben till en om möjligt ännu högre nivå.

Två intervallpass hann vi med, först ett 5 x 9.30 min skatepass där jag, Johan och Björn höll ihop alla fem intervaller och delade samma laktatvärden. Stabilt.

Nästa intervallpass skedde några dagar senare, då i klassisk stil. Under natten hade det snöat ordentligt och på dagen var temperaturen kring nollan. Jag hade vallat mina White Base-Rossignolskidor med lämpligt klister men hade inte skrapat bort Roda Rossan tillräckligt. Första kilometern åkte jag och tänkte att ”fan, jag har aldrig haft bättre klisterskidor”. 200 meter senare var det tvärtstopp då Rossan letat sig fram och jag hade 2 cm is under varje skida. Johan hade ett par ruggskidor samt ett par klisterskidor utan spår av Rossa. Jag fick låna klisterskidorna vilket var väldigt snällt, annars hade jag fått staka på skateskidorna. Jag körde 3 x 15 min medan Johan och hans ruggskidor tog sig igenom banan några minuter snabbare. Björn körde skate då hans axel spökar. Vi var vi inte lika synkroniserade detta intervallpass.

Efter 3 x 15 min klassiskt i lösa spår och dåligt glid.

Det mest minnesvärda passet var det vi killar genomförde över fjället från Klimpfjäll till Saxnäs. Först väntade en klättring på några hundra höjdmeter innan vi skulle tvärs över fjället i ca. 30 km. Klättringen upp anade jag att vindarna ej var till vår favör och väl uppe på fjället så möttes vi av en motvind utan dess like och som bonus hade den fina skaren täckts med en dryg centimeter trög drivsnö. För oss var det bara att börja borra och vi låg på ett led och turades om att dra där 2:ans växel användes mest flitigt, uppför som utför. Jag och Johan ändrade datafälten på våra Garmin Fenix 3:or till enbart kartvy då vi inte ville veta varken hur länge vi kört eller hur långt vi hade kvar. Turen beräknades till ca. tre timmar och när det var som värst gissade jag att vi som bäst skulle klara den på fem. Genom bra moral och lagarbete tog vi oss ändå över fjället på drygt tre timmar, lagom möra och hungriga. 39 km, 11.7/km h i snitt. Ett minnesvärt träningspass som stärkte lagmoralen.

Respektabel stigning. Utförsåkningen som skulle bli belöningen innebar att vi kunde köra 3:ans växel.
Klimpfjäll – Saxnäs
Efter ca. 1.30 h. Ser nästan trivsamt ut.

Tror aldrig vi haft så bra förutsättningar i Saxnäs tidigare, bra väder i princip alla dagar och stenhård skare ända in till eftermiddagspasset. Dessutom var det ordinarie 10-km spåret kompletterat med ett 20 km-spår runt fjället. Riktigt, riktigt bra förhållanden för att träna mycket alltså.

Blogginlägg från Saxnäslägret 2015

Blogginlägg från Saxnäslägret 2016

Ytterligare ett från 2016 (med reflektioner om sömn och återhämtning)

Blogginlägg från Saxnäslägret 2017

Vi hann även med att köra ett träningspass med klubbens sponsor Piteå Energi där vi lärde ut skidteknik. Första gången någonsin jag kände mig 100% bekväm att lära ut skidteknik. Riktigt kul när man ser att folk gör framsteg.

Jag lämnade Saxnäs en dag tidigare under torsdagskvällen då jag skulle skriva tenta i Östersund fredag 08.00. Tentan gick bra och efter att ha hjälpt till i köket på Jämtländska Matsalen körde jag ett två timmar distanspass. Blev totalt 30 timmar och 30 minuter träning fredag till fredag. Har tagit det riktigt lugnt i helgen. Kommer bo och träna i Östersund fram till träningsläger i Piteå 2-5 juni.

Övriga bilder:

Det finns två typer av människor. På bild en som vunnit Ås Elljusskidan två år i rad, en annan som vunnit några OS och VM-guld. Under Armour-kalsongerna avslöjar mig.
Lagbild 1
Lagbild 2
Lagbild 3. Jag på hoppbild. Vägrade lämna marken. Vill inte hoppa. Vissa principer håller man fast vid.
Grillning på Andersön i söndags tillsammans med Petra (Holmbom) och Anders (Åkerlund). Diskret smygreklam för min nutritionspartner?
Fin utsikt på Andersön.
2.30 h runt Frösön idag. Nej, all snö har inte tinat bort.
Någon som missade att galningarna på XXL sålde ut nya Oakley Aro5 hjälmen för 999 :- (ord. 2399 :-)? Helt sjukt. Jag köpte två. Glasögonfodralen är de jag höll på att packa upp efter Saxnäslägret, försöker hålla mig till endast tre-fyra par när jag reser men ser nu att det är fem fodral på bilden + mina Razor Blades som jag använde civilt. Hmm…

Säsongssammanfattning 17/18

Hej!

Eftersom detta främst blivit en tränings- och tävlingsblogg så är ju en säsongssammanfattning på sin plats. Kortfattat skulle den väl gå att summera så här:

17 nov (Gällivarepremiären) – 11 mars (Örnsköldsvik): Åt helvete (med några få ljuspunkter)

21 mars (SM dag 1) – 8 april (militär-VM): Bra (stabil form, bara fina lopp)

Varför blev det så här då? Tja, vi har en del teorier och jag och Jocke ska sätta oss ner och utvärdera ordentligt i Saxnäs. Dagarna efter sista Volkswagen Cup i Örnsköldsvik (29:a i mini-touren..) så tränade jag väldigt, väldigt lite fram till SM och var i riktigt fin form i tre veckor framåt. Det lär ju betyda att jag inte tränat för lite innan det i alla fall.

Under stora delar av säsongen har jag varit sämre än jag någonsin varit som senior. Det är nästan svårt att beskriva hur uselt jag åkt med flera distanslopp utanför topp 30 i Volkswagen Cup. Några mindre lopp har jag ändå åkt bra där det känts helt okej, bl.a. i Boden i december, Daniel Karlssons Minne och Ås Elljusskidan.

Jag har jobbat väldigt mycket med min mentala coach Thomas Nilsson och har verkligen gått in i varje tävlingshelgen med inställningen att nu har det släppt. Det har inte varit lätt men tack vare Jocke och Thomas har jag klarat mig från att hamna riktigt djupt ned mentalt. I februari måste jag ändå erkänna att jag började tvivla på att jag någonsin skulle kunna åka fort igen och att det här skulle vara min nya nivå. Jag hade verkligen glömt bort hur det ”borde” kännas när man tävlar och jag kände inte igen mig själv, både med och utan nummerlapp.

På SM släppte det äntligen och jag fick uppleva en känsla i längdskidåkningen som jag minns men nästan helt glömt bort. Fan vad gött det var att åka 30 km skate första dagen! Jag är verkligen tacksam att jag höll mig frisk och kunde prestera på svenska mästerskapen annars hade jag verkligen haft noll resultat denna säsong. Det hade varit tufft att träna på inför kommande år med en sådan bakgrund. Jag är ändå full med tillförsikt inför kommande träningsår och tror att jag har långt kvar innan jag nått min fulla potential och att SM snarare var en nivå där jag borde kunna ligga rätt stabilt. Jag tror inte man presterar på sin absoluta topp efter att ha varit helt sänkt 10 dagar innan (Örnsköldsvik: 44, 29, 29).

Som sagt, mycket att fundera över inför nästa säsong. Vi justerade väldigt mycket inför träningsår eftersom jag var väldigt missnöjd med säsongen 16/17. Lär ju inte ha tränat för lite i alla fall.

Ulricehamn i februari kan ha varit den riktiga botten. Noll power i åkningen.
Nej, här var fan den riktiga botten. Örnsköldsvik, 44:a på 3 km skate, 29:a på 10 km klassiskt och 29:a på 15 km skate jaktstart (både i mål och i sträcktid). Fy i fan. Ursäkta språket men satan alltså. Aj aj aj…
Hade gärna skickat ett meddelande bakåt i tiden till denna pojk och berättat att nej, det kommer inte kännas så där över jävla dåligt att åka skidor för alltid. Det släpper om 10 dagar.
15 km skate i Skellefteå, 8:a. Ett riktigt bra lopp.
Militär-VM i början av april, 15 km skate. 6:a och 1.06 min efter Dario Cologna.

Ursäkta att jag frekvent använder svordomar som förstärkningsord i detta inlägg men det är liksom oundvikligt när man talar om denna säsong.

Trevliga dagar i Bruksvallarna

Hallå!

Ni som använder sociala medier och följer minst en svenska längdskidåkare på Instagram har nog inte missat att Fjälltoppshelgen gick av stapeln torsdag-söndag och att det bjöds på riktigt skrytväder.

Jag anlände till Bruksvallarna under onsdagskvällen efter att Karl Edenroth plockat upp mig och Jenny i Östersund. Jag tävlade inte teamsprinten utan det gjorde Björn och Johan medan damlaget bestod av Lisa och Emma. Vi herrar visste hela säsongen att en bra åkare kommer bli petad då vi bara är tre herrar i klubben. Eftersom min säsong sett ut som skit fram till SM så var jag inställd på att ej köra då både Björn och Johan levererat riktigt bra resultat! Istället agerade jag chaufför och stavlangare och åt klubben och jag tycker jag skötte mig bra även om jag var ruskigt sugen på att själv tävla. Vårt herrlag tog sig vidare till final utan problem och där slutade de 4:a, bra lopp av båda även om det hade suttit fint med medalj. Vårt unga damlag tog sig också till final där de slutade 10:a.

Vallachefen Karl och förste vallare Jocke.
Tjejernas final.

Fredagen bestod av plugg och skidtester för min del (läser historia igen). Jag och Karl var även och tittade på 100 meters tävlingen där klubben ställde upp med en åkare, Johan. Han blev 10:a i prologen men åkte ut i 16-delen mot Olle Jonsson.

Karl slappnar av efter att ha testat ut fem pulver och fem toppningar åt Johan inför 100 meters-heaten. Eller så inte. Slappnade av gjorde vi i alla fall.

Lördagen var det då dags för 35 km skate. Jag trodde verkligen jag skulle få ett kanonlopp efter att ha levererat stabila och bra lopp ända sedan SM i Skellefteå startade. Tyvärr hade jag inte de bästa av dagar och hade valt helt fel skidpar, hade ruskigt dåligt släpp uppe på fjället och fick se min lagkamrat Johan segla ifrån mig uppe på första fjället. Var less under ganska lång tid men kämpade på. Uppe på det andra fjället bildade jag klunga med bl.a. Gilberto Panisi (Falun Borlänge) och Simon Hallström (Idre SK). Gilberto var stark och skötte det mesta av dragjobbet i vår klunga, dessutom verkade han ha riktigt bra skidor. Efter 34.5 km ryckte jag inne på stadion och säkrade 20:e platsen. Det kostade en öl på krogen senare under kvällen, ganska fult att spurta ned den som dragit i 15 km för en 20:e plats men jag ångrar ingenting. Väl i mål fick jag höra att min lagkamrat Björn vunnit tävlingen, riktigt kul! Johan vann sin klungspurt och slutade 15:e. Tjejerna blev 6:a och 9:a.

Uppladdning inför mitt 35 km lopp: RÅ koncentrerade rödbetsjuice två timmar innan start, Umaras Intend 45 minuter innan, Umaras sportdryck under uppvärmningen samt Umaras Recovery direkt efter målgång. Nu gick ju racet rätt kasst men det hade nog gått ännu sämre utan min optimala uppladdning.
Prispallen damerna
20% av de tävlande i varje klass fick pris vilket motsvarade 19 herrar… </3
Denna tavla hängde i vår stugas vallabod. Jag fann den väldigt underhållande!
Lördagskväll, laget är redo för galej tillsammans med resten av skidsverige. Blev en bra kväll även om det var krångligt att ta sig till och från Funäsdalen (ca. 20 km) där alla skidåkare samlades.

Sedan i söndags är jag tillbaka i Östersund igen. Blir lugna dagar framöver där jag tänker träna när jag känner för det. På lördag blir det festligheter på Arctura där Björn har döpt arrangemanget till ”avslutningsfest samt VB 26”. På fredag nästa vecka (27 april) fyller jag 26 år och samma dag börjar säsongen 2018/2019:s första träningsläger tillsammans med klubben. Lägerorten är i vanlig ordning fantastiska Saxnäs och vi blir där fredag till fredag! Vi kommer träna väldigt mycket där samt planera det kommande året med klubben.

Fick hem dessa två Oakley EVZero Stride, recension kommer.
Fixade dessa åt herr Edenroth, svarta Jawbreaker med Chrome lins. Riktigt snygga.