La Sgambeda imorgon

Hej!

Slänger in ett kort inlägg innan jag ska till skidstadion här i Livigno för att testa mina skatepar men också hjälpa Team Ramudden inför deras prolog i Visma Ski Classics idag.

Tränat på rätt bra sedan jag kom hit, Jenny tycker jag tränar för mycket. Vi märker väl imorgon säger jag.

Imorgon är det alltså dags, 30 km skate masstart! Eller egentligen är det 28 km, vi kommer åka originalbanan förutom sista ängen som är på andra sidan stadion, det är för lite snö för det. Visma Ski Classics går ju av stapeln här fredag (15 km) och söndag (30 km) men de kommer förhålla sig till en varvbana under båda dagarna.

Jag har inget långloppsbälte med slang och vågar inte förlita mig på vätskekontrollerna från arrangörerna. Istället kommer jag trycka in en vätskeblåsa från en vätskeryggsäck i mitt vätskebälte och dra slangen innanför kläderna och pulsbälte. Det fungerade väldigt bra när jag körde Östersund Classic den 17:e december ifjol.

Lasse Moelgaard Nielsen påminde mig på Instagram igår att senast jag åkte ett 30 km-lopp på höghöjd var i Soldier Hollow 2013. Det var amerikanska mästerskapen. Då ledde jag efter två kilometer, tokväggade efter 6 km och sista varvet sprang coach Andrew ifrån mig när han skulle langa vätska. Inlägget från den tävlingen kan vara det bästa jag någonsin skrivet, åtminstone den bästa racerapporten. Läsvärt! Kan även tillägga att jag inte hade något som helst fäste därför att jag själv vallat skidorna. Jag var en bortskämd svensk skidåkare där pappa ständigt tävlingsvallat mina skidor. Jag var för stolt för att fråga mina lagkamrater om råd. Minns att jag bara la fäste på den kortaste zonen på skidorna d.v.s. ”vallafickan”. Starkt att ändå få fast dem under uppvärmningen… Här finns den fanstastiska racerapporten från januari 2013:

https://viktorbrannmark.com/2013/01/07/us-nationals-6-km-race-24-km-nedvarmning/

Satan vad dum i huvudet man var på den tiden! Tur att man har lärt sig saker genom åren, hur kroppen fungerar och var jag mentalt måste vara innan start för att maximera prestationen. Saknar det ändå, får bli några fler sådana ”fuck this, no regrets”-lopp i vinter! Saknar även sättet jag generellt kunde skriva på då, känns som läsare var mindre lättkränkta på den tiden. Ska försöka gå tillbaka till det så man kan vara sig själv på bloggen också.

Bilder från veckan:

Försök till selfie.
Hyfsat ändå.
Jodå
Gym på hotellet där Oskar Kardin bor. Deras tyngsta hantlar var bara 35 kg..
Gäsp
Det funkar
Skidstadion imorse, snart dags för Visma-prologen!
Stadion
Kästle-skidor, ingen vanlig syn hemma i skandinavien. Antar att Peltonen är motsvarigheten här nere.

 

Annonser

Idre, på plats i Livigno

Hej!

Idre: Sprintprologen gick tyvärr riktigt dåligt. Får vänta ytterligare ett tag innan man får åka heat igen. Nästa chans blir en klassisk i Östersund (skandinavisk cup mitten av december), hoppas på klisterföre där! Var mäktigt att se Martin Bergström vinna sprinten i alla fall, generation 1992 från Norrbotten skojar man inte bort.

Söndagens 15 km lopp var rätt stabilt faktiskt, slutade på en 11:e plats, 1.04 min efter min lagkamrat Björn Sandström. Självklart vill jag mycket, mycket mer men historiskt har jag aldrig åkt bättre i någon cup-tävling i november, varken placeringsmässigt eller sett till FIS-punkter. De säsongerna har ändå utvecklat sig riktigt bra. Söndagens känsla var fin uppför, på en tuff bana hade jag nog kunnat kapa några placeringar. En sådan känsla har jag inte haft de senaste säsongerna i november. Idre är ju självklart en tuff bana på sitt sätt då det kräver ett nästan konstant arbete men man kan inte beskylla den för att erbjuda många minuter med 2:ans växel/diagonal.

Resultat från söndagens lopp

Livigno: Kom hem från Idre under söndagskvällen och då var det bara att packa om väskan och skidfodral då vi redan nästa morgon skulle bli upphämtade av Olle Jonsson för att påbörja resan mot Livigno. Gårdagens resdag var lång men vi kom fram till slut. Jag bor i en egen lägenhet ganska centralt, 5 minuter löpning till närmsta skidspår. Jag kommer stanna här i Livigno till torsdag nästa vecka. Sista tre dagarna kommer jag bo med de som är kvar från Team Ramudden.

Idag har jag tränat två pass här i dalen, först två timmar skate tillsammans med en stakande Niklas Henriksson (Team Igne). På eftermiddagen körde jag 90 minuter stakning och hade sällskap ett tag av några åkare från Team Serneke, däribland Bob Impola. Riktigt fina förutsättningar här nere med drygt 20 km spår just nu.

Jag kommer träna på rätt bra här nere dessa dagar. En extra kryddning blir självklart lördagens 30 km skate, ser verkligen fram emot den tävlingen!

Olle ”Duved” Jonsson.
Tanken med ca. 70 gram extra protein med sig på resan var god, jag skulle dock ha kokat äggen två minuter till..
Johan Persson, jag, Jenny. 50 kg packning totalt, rimlig sport.
Sista tunneln innan Livigno
Niklas ”svågern” Henriksson.
Denna man drog runt på kvinnan i åtminstone 30 minuter. Så kan man också träna!
Smygnöjd med omgivningarna

Idre till helgen, Livigno på måndag

Hej!

Till helgen väntar Volkswagen Cup i Idre med skatesprint och 15 km skate individuell start.

Planen var ju egentligen att åka till världscuppremiären i Ruka, Finland, men nu blev det ju inte så och man verkar inte kunna anmäla sig själv på Idrottonline… Istället blir det Idre! Det är inte så illa det heller.

Eftersom det inte blev Ruka så drog jag en spontanare igår och bokade en resa. På måndag drar jag till Livigno tillsammans med Jennys långloppslag Team Ramudden. Jag kommer resa dit med dem men bo ensam. Verkar vara 18 km med spår i dalen så det blir nog rätt gött att hålla till där!

Jag blir där i 10 dagar och på lördag 1 december tänkte jag köra tävlingen Sgambeda som innefattar 30 km skate masstart. Rena drömdistansen ju! Kommer sedan komma hem en vecka innan skandinaviska cupen i Östersund.

Tre bilder från ett gympass som jag och Jenny genomförde igår:

Ni glömmer väl inte bort att spela Noah Hoffman Fantasy League? Man väljer åtta herr- respektive damåkare inför varje världscuphelg och man kan vinna rätt fina priser. Jag träffade Noah på Marine Dussers och Erik Bjornsens bröllop i somras. Jag hade massor av feedback att ge efter förra säsongen där de infört ett helt nytt system. Vet ej hur mycket av min feedback som framgick dock, vi var ju trots allt på ett bröllop i vinets förlovade land.
Jag var tvungen att laga en trerätters meny till Jenny för att få henne att se min absoluta favoritfilm, Aliens (1986). Maten tillagade för någon vecka sedan och i söndags såg vi den äntligen. Fantastisk film. Jenny var dock inte lika exalterad. Troligtvis har nostalgin gjort mig blind men detta är enligt mig en av de absolut bästa science fiction-filmerna. Science fiction är en filmgenre som jag älskar från botten av mitt sotsvarta hjärta.

Imorgon drar jag till Idre, vi hörs därifrån!