Träningsläger i Piteå, 4:a Sportsgym Trail, Oakley M Frame

Hej!

Piteåläger (21 – 25 augusti): Förra veckan hölls klubbens fjärde träningsläger för detta träningsår. Eftersom de flesta i vår klubb tillhör någon av landslagsgrupperna varav två av dessa grupper (Bauhaus och a-laget) skulle till Frankrike i tre veckor så var klubbens deltagande minimalt. Mia är på väg tillbaka efter sina diskbråcksoperation vilket gjorde att enbart jag, Martin (anslöt under helgen) och Sofia var de som representerade klubben på träningspassen detta hemmaläger. Dock hade vi några inbjudna som deltog på de flesta pass, bl.a. Strömnäs GIF-juniorerna Erik Granström och Pål Jonsson. Även långloppssatsande Jesper Pettersson och älvsbybröderna Hortlunds deltog på flera pass. Kul med gästspel på träningslägret och med lättare rull på juniorerna kunde man få fin sparring på passen.

Lägret inleddes med ett styrkepass på Stefan Thomsons gym S.T.a.R. i Bergsviken som ligger ca. 50 meter från hotellet där vi (jag) bodde. På eftermiddagen under första dagen så sprang i mot Kalahatten, ett berg i Kalamark. Därefter rullade träningslägret på och vi hann bl.a. med två fina intervallpass. Lunch åt vi på Golfen och middag var vi ofta bortbjudna, bl.a. till familjen Henriksson och till klubbens ordförande Per Jervfors.

Korta intervaller/långa impulser på Skierg i mitten av gympasset. Foto: Sofia Henriksson
Klassiska intervaller på Lindbäcksstadion under lördagsförmiddagen. Martin i tät, Pål 2:a och jag 3:a.
Klassiska intervaller. Johannes Hortlund i rygg på mig.
Bild från första intervallpasset, skate på Lindbäcksstadion under torsdagseftermiddagen.
Juniorerna försöker plåga mig under ett A1-pass runt byarna i Piteå. De på 2:or, jag på 4:or. Tror vi snittade 19.1 km/h, fint pass!

Efter lägret stannade jag kvar i Norrbotten några dagar samtidigt som Jenny anslöt från militärlandslagets träningsläger i Vålådalen. Vi spenderade tre dagar i Teugerträsk (mina föräldrar) och Älvsbyn (hos min syster) och de sista två dagarna i Luleå hos mina svärföräldrar.

Stolt morbror och gudfar till Edith!
Rullskidåkning i Luleå. Lånade Jennys Marwe och begav mig ut mot Bergnäset. Helt plötsligt flyger jag två meter och landar på ena höften. Sätter mig upp och ser att ena rullskidan fastnat i ett hål. I vanliga fall hade man sett dem men regnet gjorde att de såg ut som vanliga vattenpölar. Tur man är byggd av granit och stål.
Fina hål.
Älvsbyn kontrar den hiskeliga Max-skylten (se tidigare inlägg)!

Sportsgym Trail: Igår (lördag) var det dags för löpartävling igen. Denna gång var det Sportsgym Trail som gick av stapeln ute på Frösön. Sist jag sprang var 2016 och då blev jag 2:a. I år var startfältet extra starkt med bl.a. Oskar Kardin och Joakim Lantz (båda sub. 32 min på Offerdalsmilen i juni). Banan utgår från idrottsplatsen Lövsta och går längs skidspåren och stigar i närområdet. Stigarna är rätt svårsprungna med antingen högt gräs eller väldigt mycket rötter och stenar. Dessutom springer man på ca. 1,5 km myrmark.

När starten gick så tog Oskar täten direkt och jag lade mig bakom. Vi fick fort några sekunders lucka bakåt och efter en knapp kilometer valde jag att släppa. Enligt Oskar sprang han första kilometern på 3.04 min! Lantz och Hörnfeldt kom fort ikapp och jag lade mig i rygg bakom dem. Efter att Oskar lugnat ned sig var vi ikapp honom och Lantz gick upp och drog. Kändes rätt kontrollerat för mig och benen var pigga. När vi kom ut på första myren ramlade jag på en spång och tappade några jobbiga sekunder. Dunkade ikapp avståndet vid nästa myr efter ca. 5,5 km men då var jag också rätt så stum. Släppte tättrion och låg typ 10-15 sekunder bakom i tre kilometer. Såg framför mig att Rasmus släppte täten med 1,5 km kvar. Jag försökte jobba ikapp avståndet men han bet ifrån och jag gick i mål som 4:a.

Vid prisutdelningen nämnde speakern att alla tre på pallen hade tagit banrekord. Jag vågar nästan gissa att jag med mina 7 sekunder upp till pallen även gjorde det med mina 37:44 min. Hittar tyvärr inga gamla resultatlistor. Däremot var jag minuten snabbare än sist jag sprang 2016, fint! Tävlingen mätte 89 höjdmeter och jag hade ett snittempo på 3:46 min/km.

Resultatlista, topp-7
Avhängd, 6 km in i loppet? Foto: Daniel Gustavsson (han kan ta skarpa bilder också)
Snabb återhämtning efter målgång. Sprang i Hoka One One Torrent. Oskar x2 i toppen sprang i Hoka One One Evo Jaws, ett bättre skoval då den högre sulan på Torrent inte var helt optimal bland alla rötter.
Sprang hem i mina barfotaskor. Försöker som sagt bygga upp muskulaturen i fötterna och kanske bli av med viss pronation genom att springa några kortare stunder i veckan med barfotaskor. Enbart ”känns som att”- och ”borde ju”-argument till detta. Får se om det hjälper. Jag upplever att det ger en boost för löpsteget att springa med dessa som har 0 mm drop och sedan gå tillbaka till vanliga löpskor med 4-8 mm drop, d.v.s. att landningen på framfot följer med till de mer uppbyggda skorna.

Oakley M Frame Crystal Red: Igår fick jag hem ett par oanvända Oakley M Frame Crystal Red. Oklart vilket år de är tillverkade då denna generation av M Frame sträcker sig från 1999 till 2014! Dessa ska jag ha som en hyllning till mina första Oakleys (ett par röda M Frame) som jag införskaffade 2009 men som tappades bort sommaren 2012.

M Frame Crystal Red med den största linsen, Heater.
Tre generationer av M Frame, 1989 (dock i nyutgåva från 2019), 1994 och 1999.
Tre typer av loggor. Oakley-text 1989, klassisk logotyp ersatt med den upphöjda elliptiska ikonen 1994, metallikoner ersätter de formade plastikonerna från modellen innan på 1999-modellen.
Detta gör mig förbannad. Färgerna på denna Jawbreaker-ram är nog den mest kopierade bland Kina-kopiorna och tillsammans med Prizm Ruby ser dessa helt äkta Oakley Jawbreaker ut som ett par kopior! Missförstå mig rätt, Prizm Ruby är sjukt snygg men tyvärr har den en färg som påminner om Kina-kopiorna med gul/grönt skimmer. Tycker detta är en snygg färgkombination men när jag ser dessa kan jag bara tänka på piratkopior! Tack för det.

 

 

3:a Blodomloppet Östersund 10 km, 32:56 min

Hej!

Tänkte hålla uppe bloggandet igen. Detta inlägg är mestadels tillägnat löptävlingen Blodomloppet som jag sprang igår (måndag).

Blodomloppet Östersund 10 km: Ville ha ”revansch” på löptävlingar efter förra helgens incident där jag fick stanna och gå på toa mitt under löptävlingen Holy Race 2019. Anmälde mig därför till Blodomloppet vilket coach Jocke tyckte var en bra idé. Tävlingen arrangeras på olika platser under olika datum runt om i landet för att uppmärksamma vikten av bloddonationer med sin slogan ”viktigt på riktigt”. Donerade jag blod? Nej, tyvärr. Jag hade gärna varit bloddonator om jag inte varit elitidrottare. Prestera Mera gjorde förresten ett podavsnitt om det den 10 juli, ”Kan du vara blodgivare och prestera på topp?”.

Tillbaka till tävlingen då. Som vanligt blåste det en hel del i Östersund denna dag och med en timme innan start insåg jag att det troligtvis blåste för mycket för att kunna få till en tid under 33 minuter som jag hade som mål för dagen. Pratade som snabbast innan start med Olle Olsson Bad och även han hade förhoppningar om sub. 33 minuter även om han också var skeptisk.

När starten gick så gick Sveriges mest dragvillige idrottare, Anders Södergren, upp i täten och höll ett tempo kring 3:20 min/km. Vi blev fort en klunga med mig, Anders, Olle Olsson Bad och Adam Gillman. Efter ca. 3 km klev Anders åt sidan och släppte sedan klungan en kilometer senare. Jag, Olle och Adam turades till en början om att dra i motvinden innan Olle tog över dragjobbet i ca. fyra kilometer. Med två kilometer kvar hade vi en riktigt fin medvind i ryggen längs stranden på Frösön. Jag började dock få slita då tempot låg kring 3:05-3:10 min/km. När jag släppte någon meter på Olle lade Adam in ett ryck där jag provade gå med dem. Tyvärr orkade jag inte och låg istället 6-7 sekunder bakom dem i princip hela vägen tills de började spurta just innan mål.

Jag slutade på en tredje plats, 12 sek från Olle som tog hem spurten. Efter målgång var jag ändå nöjd med loppet, jag sprang under 33 minuter för första gången på milen och jag sket inte ner mig. Bra kväll! Sprang förresten i mina Hoka One One Cavu, kan vara den skönaste tävlingssko jag haft.

Banskissen. Motvind innebär ju även medvind men får man välja så får det gärna vara vindstilla. Sydlig vind igår gjorde att man under första halvan krigade en hel del i motvind medan sista tre kilometerna gav extra vind i seglen.
Flack bana förutom en riktigt dryg backe halvvägs in i loppet.
Resultatlista
Prisutdelning. Vann ett presentkort från Bauhaus. Ingen summa fanns att finna på presentkortet så hoppas att kortet är outtömligt. Foto: Lina Jonsdotter
Evig 3:a? Foto: Lina Jonsdotter

Övriga bilder:

”Uääh gym räknas inte i träningsdagboken bla bla bla inte riktig träning jada jada jada”. Nähä, 120 i medelpuls är väl ändå mer än vad ni såskoppar har när ni åker och tittar i sidled på rullskidbanan och pratar konstant? Oj då. Det kom ut hårdare än tänkt. Förlåt. Fanns en tid för mig då det viktigaste på jorden var det där Excel-arket vid namn ”träningsdagboken”. Fortfarande är den viktig men nu används den mest som ett verktyg för att bokföra och kunna analysera i efterhand, inte för att mäta mitt mänskliga värde. Men! Tycker ändå man kan få räkna in några minuter av styrketräningen in i träningsdagboken! Jag har standardiserat det för mig själv och skriver alltid 30 minuter på varje gympass, genomförandet tar oftast 75 minuter.
Ah just, på tal om gym! På NVC finns det ju några viktlås som går riktigt tungt att få på! Kan ju förstöra hela jävla passet när man ska försöka få på dem på skivstången. Jag testade ut alla i söndags och det finns två som glider på lätt som en ***** på en ******* med extra **********. Märkte ut dem med vit tejp. Läser du min blogg förtjänar du att veta. Kram.
Rullar in i hemkommunen ikväll och möts av denna anskrämliga skylt! Vafalls, vem bryr sig om Max?! Älvåkragrillen borde sätta upp sina egna skyltar både framför och bakom med texten ”5 min” istället för 50 km.

Sylarna, morbror, Holy Race 2019, roliga träningspass

Hej hej hallå.

Ett dygn i fjällen (eller 28 timmar):

Under förra måndagsmorgonen (5:e augusti) satte jag och Jenny oss i BMW:n, åkte och plockade upp Björns flickvän Lina och sedan styrde vi mot Storulvån (16 mil från Östersund). Vi anlände klockan 10.00 och började den planerade löpningen mot Sylarnas fjällstation relativt snabbt. På sylarna hade jag och Jenny bokat en plats i sovsalen på fjällstationen medan Lina skulle dit och jobba. Löpningen var på 16 kilometer och tog oss 1:45 h. Jag och Jenny hade varsin ryggsäck på uppskattningsvis 4-5 kilo. Där i hade vi lunch, middag, kvällsfika och ytterligare en lunch (för tisdagen). Vi hade även regnjacka och ombyte.

Storulvån till Sylarna, screenshot från appen ”Sweden Topo Maps”. En riktig king-app! Sträckan vi färdades är pedagogiskt ritad i min telefon då kartfunktionen i Garmins app knappt visar någonting.
På väg mot Sylarnas fjällstation.

Efter att ha ätit den medhavda lunchen njöt jag och Jenny av vädret som bjöds denna dag, närmare 20 grader och vindstilla. Sedan tog vi en powernap i sovsalen som stod tom klockan 14.00 innan vi bytte om och förberedde oss för att springa upp på de närliggande topparna Lillsylen, Mellansylen och Storsylen.

Vi följde leden så långt det gick innan den tog slut/delade upp sig i mindre leder. Sedan tog vi helt enkelt sikte på toppen av Lillsylen. Väl där uppe bjöds vi på en magiskt fin utsikt åt alla håll. Vi hade även fantastiskt tur med vädret då det var vindstilla (!) på toppen (1702 möh). Efter en del fotande så sprang vi längs kammen som gick upp på Mellansylen (eller Pyramiden kanske den heter?) och vidare mot Storsylen tillika Jämtlands högsta topp. När vi stod på toppen av Lillsylen såg det ut som att det skulle ta minst 30 minuter upp men därifrån var vi uppe på Storsylen på knappa 15 minuter. Där uppe njöt vi av utsikten, åt varsin kexchoklad innan vi begav oss nedåt via mellantoppen (Mellansylen/Pyramiden?). Vi var nere vid Fjällstationen efter tre timmar och jag hade 2:30 h effektiv tid på klockan. Därefter bastade vi, lagade middag i det tätbefolkade gemensamma köket, spelade Yatzy inne på fjällstationen och sedan var det dags att sova.

Telefonen där de gröna strecken börjar och slutar är Sylarnas fjällstation Vi sprang upp på Lillsylen (1702 möh) först. Markeringen vid 1624 möh är alltså Mellansylen/Pyramiden/vad-den-nu-heter. Storsylens topp (1762 möh)  ligger enligt uppgift typ 30 meter in på norska gränsen.
Toppen av Lillsylen. Min hand snuddar vid den svenska toppen av Storsylen medan den norska och även högsta punkten är den bakre puckeln.
På väg ned mellan Mellansylen (nu kallar jag den fan för det) och Lillsylen (t.v.)

 

Tisdagen började vi med att äta frukostbuffén på fjällstationen, den får 5 av 5 i betyg! Därefter packade vi ihop våra grejer och började löpturen som vi trodde skulle mäta ungefär 36 kilometer (men blev 42 km i slutändan). Packningen var något lättare än första etappen under måndagen då vi hade förbrukat det mesta av vår medhavda proviant. Turen vi sprang gick via Gåsån, Gåsenstugorna, Stähtja (vindskydd) och Tjallingdalen (ingen led, vi följde vattendraget inne i dalen) vidare till Storulvåns fjällstation. För en gångs skull var jag helt ärlig med Jenny varje gång hon frågade hur långt vi sprungit/hade kvar. Vi gjorde det gemensamma beslutet ca. 15 km in i passet att vi skulle ta det långa alternativ som alltså gick genom Tjallingdalen istället för att vända och springa till Gåsån direkt och sedan ta leden till Storulvån. Det var en fin tur där jag hade pigga ben och Jenny hade lite mindre pigga ben. Sista 8 km när vi kom ut på grusvägen vid Tjallingen tog jag hennes ryggsäck och vi växeldrog varannan kilometer. Efter 41,7 km var vi framme vid parkeringen vilket innebar att jag var tvungen att springa ytterligare 500 meter för att få ihop ett maraton. Måste man så måste man! Vi bytte om rätt snabbt vid bilen, åkte in till Åre och åt på Creperian innan vi styrde hem mot Östersund.

Sträckan vi sprang under tisdagen.
Jenny vid vindskyddet i Stähtja. Här har jag uppskattat att vi hade 15-16 km kvar medan det snarare var 20-21 km. Lyckligt ovetandes alltså.
Vindskyddet i Stähtja. Vi sprang in i dalen som syns rakt fram (till höger om berget).

Två fina heldagar i Jämtlandsfjällen! Ca. 9:30 h effektiv löptid blev det och vi var rätt möra båda två under tisdagskvällen.

Äh, va fan lika bra att göra en snygg summering av löppassen vi gjorde:

Dag 1:

Etapp 1 (kl 10 – 12):

  • Effektiv löptid: 1:48 h
  • Sträcka: 16 km
  • Höjdmeter: 600 m
  • Underlag: Väldigt upptrampad stig. Mycket spång. Väldigt många vandrare. Sträckan Storulvån – Sylarna är rena rama E4:an jämfört med de andra lederna vi sprang på senare.

Etapp 2 (kl 15.30 – 18.30):

  • Effektiv löptid: 2:28 h
  • Sträcka: 12,2 km
  • Stigning: 873 m
  • Underlag: Stenig led till en början, blött i typ 300 meter, sedan i princip bara klappersten från dess att leden slutar.

Dag 2:

Etapp 1 (kl 9.00 – 14.30):

  • Effektiv löptid: 5:11 h
  • Sträcka: 42,2 km
  • Stigning: 722 m (och 998 fallmeter)
  • Underlag: Fina leder hela vägen till Tjallingdalen, där finns inga officiella leder men man hittar små stigar där folk har vandrat. Vi följde vattnet hela tiden. Grusväg i 8 km i slutet.

Morbror:

I fredags föddes min systerdotter Edith. Fantastiskt kul och känns smått overkligt att vara morbror! Har aldrig varit speciellt intresserad av bilder på bebisar tidigare men nu har jag blivit helt besatt! Nästa vecka får jag äntligen träffa henne då jag ska upp till Norrbotten igen!

Magnus och lillasyster Elins Edith.

Holy Race 2019:

I lördags sprang jag Max Novaks och Mattias Bångmans löptävling Holy Race som gick av stapeln för första gången. De arrangerar även Hällrace som jag sprang i maj. 12 kilometer löpning längs prästens gamla vandringsled från kyrkan i Alsen till kyrkan i Ede. Arrangören hade lagt ned väldigt mycket arbete på att restaurera denna gamla led och över 800 meter spång hade lagts innan tävlingsdagen.

Jag hade inte förberett mig nämnvärt för denna tävling utan såg det som ett fint tävlingsmoment under en tung träningsperiod. Dock så har formen senaste veckorna varit god och då är det extra kul att tävla. Målet för dagen var att inte öppna för hårt då jag gjort det varje lopp jag deltagit i när jag tävlat i Offerdals socken.

Starten gick och jag la mig som 5:a tror jag. Gick rätt behagligt och när det planade ut efter en kilometer gick jag upp då jag ville ha lite mer fart på platten. Tror jag fick dra i 5 sekunder innan Emil Meijer passerade och la ett ännu högre tempo. Kändes väldigt bra i benen och kunde gå med utan problem. Vid 3 kilometer hamnade vi på en grusväg och där drog Emil och Rasmus Hörnfeldt upp ett hårt tempo och jag tror vi var nere på 3:10 min/km ett tag. Där fick jag slita ordentligt och jag kände även att min mage inte hade en bra dag. In mot den långa stigningen gick Rasmus riktigt starkt och han fick lucka ned till mig, Emil, Håkan Emilsson och Olle Olsson Bad. Jag pinnade på uppför och fick lucka ned till 3:an, 4:an och 5:an i loppet samtidigt som jag tappade mot Rasmus. Benen kändes pigga men varje gång det blev någon kortare utförsbacke kändes det som att magen skulle rasa. Just innan spurtpriset på toppen var Håkan Emilsson ikapp mig och jag insåg då att jag skulle behöva gå på toa om jag skulle kunna ta mig i mål. Uppe på toppen av backen sprang jag in i fikatältet som var placerat där och greppade några servetter innan jag sprang ikapp Håkan. Där började dock den långa utförsbacken på ca. 200 fallmeter. Läget blev fort ohållbart och jag vek av från stigen och gjorde ett ”pitstop” på ca. 15-20 sekunder. Väl nere väntade cirka 3 kilometer löpning på flack terräng och jag fick lägga mig i ett tempo där magen tillät mig utan att rasa igen. Inte den roligaste känslan men benen var i alla fall pigga.

Gick i mål som 3:a, 55 sekunder efter Rasmus som vann och 25 sekunder från Håkan på andra plats. Kul med pallplats även om de efterföljande 48 timmarna slet hårt. Min mage var helt förstörd och under måndagskvällen var jag människa igen. Antingen fick jag löparmage deluxe eller så hade jag fått i mig något dåligt.

Riktigt imponerande arrangemang av Max och Mattias, inte helt enkelt att lösa en tävling med start och mål på olika ställen. I mål bjöds det på falafelbuffé och liveband.

Sträckan Alsen till Ede. Starten innebar att prästen stod på en pall framför startfältet och höll en kort bön innan startsignalen var hans ”Amen”.
Höjdkurva. Jag sket väl någonstans mellan 33:14 och 35:22 markeringen ifall någon vill veta.
Jag, Håkan, Rasmus samt arrangören Mattias. Foto: Jens Nilsson
Resultat Holy Race 2019.

Övriga träningspass från senaste tiden:

Tre timmar cykel med Oskar Kardin och Emil Persson: Söndagen den 4:e augusti (det var länge sedan jag bloggade…) cyklade jag tre timmar MTB tillsammans med Oskar och Emil. Vi körde ”Frösön runt”, Bynäset samt årets SM-bana ute vid flygplatsen på Frösön. Hade veckans 10 sämsta minuter då jag först kraschade (fastnade i en rot), blev stucken i magen av en geting och sedan kraschade igen genom att fastna med däcket mellan plankorna i en lastpall. Annars var det kul.

8 x 7.15 – 7.45 min Vallsundet med Anton Karlsson: Förra onsdagen (7:e augusti) körde jag stakintervaller tillsammans med Anton Karlsson. Åtta gånger uppför Vallsundet (utan att köra extrasvängen). Varierande väderlek med mestadels blöt asfalt. Vi hade ändå fina tider. Kändes riktigt bra och kanon att få träna med Anton som alltid har bra koll på teknik. Fick några bra tips att ta med mig.

Fem timmar träning i måndags: Tre timmar skate på förmiddagen, två timmar klassiskt på eftermiddagen. Totalt blev det 85 km varav ca. 77 km var rullskidbana (är typ 2 km fram och tillbaka från mig). 1400 höjdmeter. Magen fungerade inte så bra så fick kämpa för att få i mig energi. Skrev dessutom ett kemiprov i 2.5 timme på kvällen (pluggar kemi i sommar, tar igen för gamla synder under gymnasietiden). Sov ganska gott den natten.

4 x 10 minuter (med extra kryddning) skidgång på B-bandet: Tidigare i sommar dog min mobiltelefon under B-bandet på NVC. Lång historia kort så upptäckte jag då när jag skulle krypa in och hämta den att bandet kunde gå upp till lutningen 25%! Wow, lycka! I tisdags var jag tvungen att testa detta i samband med mina skidgångs/hufsintervaller. Riktigt gött att hufsa i den lutningen! Tog fint i baksida lår.

En nöjd Anton efter 60 min intervalltid.

Fy fan, nu har jag skrivit i snart 2,5 timmar, det tar tid när man ska redigera bilder o.s.v. Om du har läst detta och uppskattade innehållet kan du ju ge mig en klapp på axeln nästa gång vi ses.

Jenny är på Alliansloppet och jag har idag hämtat hem hennes nya blomma från Frida Hallquist. Mitt mål är att inte ta död på den. Vår lägenhet kan ibland gå under namnet ”Blomkyrkogården” när Jenny var bortrest en längre tid och jag har varit hemma själv.